Det var ingen tvekan om att regeringen inte såg fram emot coronakommissionens utredning. Det fanns en anledning till att man från Rosenbad gjorde allt man kunde för att förhindra eller i vart fall fördröja tillsättandet av en kommission: regeringen visste redan att den var ansvarig och att den hade misslyckats.
Detta var också kommissionens slutsats i det första betänkandet. Därtill i förvånansvärt tydliga ordalag. Regeringen har misslyckats både i det långsiktiga arbetet med att försäkra funktionella villkor i äldreomsorgen så att den kan klara av en kris av det här slaget – ett ansvar som förstås delas med tidigare regeringar – och i den akuta krishanteringen.
Det finns många som är med och delar ansvaret i vissa delar men det övergripande ansvaret faller tveklöst på regeringen som styr riket. Kommissionen pekar bland annat på att testningen kom igång sent och att besöksförbudet på äldreboendena borde ha genomförts tidigare.
Regeringens inställning har hittills varit att det inte går att uttala sig om den har gjort fel – men även statsminister Stefan Löfven (S) har dristat sig till att föreslå att det är fullt möjligt att slå fast att regeringen har gjort rätt. Kanske är det en slump, kanske inte, men pressträffen där coronakommissionens rapport presenterades gav intryck av en tydligt styvmoderlig hantering.
Sändningen var i gång i tio minuter innan socialminister Lena Hallengren (S) och kommissionens ordförande Mats Melin (via länk) dök upp. Ministern inledde med att skämma ut regeringen. I ett desperat försök att föregripa kritiken började Hallengren tala om regeringens arbete med att framgent förändra förutsättningarna i omsorgen. Att på detta sätt försöka undergräva kommissionens arbete är allvarligt, men visar i vart fall på vilket allvar regeringen tar kritiken.
Utredningen är också värd att ta på allvar. Den är gediget underbyggd och kritiken är svidande. Detta färgade också frågestunden efter presentationen. Hallengren fick frågan om någon har funderat på att avgå eftersom många ministrar har avgått för mycket mindre men det tyckte hon inte var aktuellt. Hennes långa och innehållslösa svar på frågan om hon kunde formulera någon som helst självkritik visar också att regeringen inte är beredd att ta sitt ansvar.
Det är dock inte Lena Hallengren som är högst ansvarig. Det är statsminister Stefan Löfven. Hur motiverar han att regeringen sitter kvar?