Relativt resten av landet är arbetslösheten låg här. I någon mening ska vi ju vara glada över att det är ett större problem att hitta kompetent arbetskraft än att det inte går att skaffa sig arbete. Men att vara nöjd vore direkt skadligt.
Även om det ser bra ut i jämförelse med södra Sverige så är det alltjämt många människor som helt eller delvis inte arbetar. Att inte ha ett arbete kan tära väldigt på en människa. Dels handlar det om en social tillvaro, en produktiv plats i systemet – något som sällan helt kan ersättas av familj och föreningsliv. Dels finns det en djupt rotad mänsklig drivkraft att klara sig själv som vi därtill har kopplat samman med en långt dragen kulturell ovilja att vara andra till last.
Ett av det offentligas viktigaste uppdrag är därför att se till att så många som möjligt kan försörja sig själva genom eget arbete i någon form. Att hela tiden sätta detta långt bakom andra mål är att systematiskt kränka medborgarnas värdighet.
I maj presenterade Svenskt Näringsliv på DN Debatt en genomgång av utanförskapet i riket, mätt som sociala ersättningar på heltid eller deltid omräknat i helårsekvivalenter. Det motsvarar då 800 000 personer. Varje sådan personer som övergår i arbete skulle innebära en årlig vinst för det offentliga med 340 000 kronor. Totalt kostar utanförskapet över 270 miljarder kronor per år – ungefär hälften av kostnaden för landets sjukvård.
Nu har Svenskt Näringsliv brutit ned uppgifterna på regionnivå. Här motsvarar utanförskapet knappt 18 000 heltidstjänster, eller 13 procent av befolkningen. Det är bara marginellt bättre än genomsnittet för landet som ligger på 14 procent. Om detta utanförskap teoretiskt helt skulle upphöra och alla magiskt börja arbeta skulle det offentliga göra en nettovinst på sex miljarder kronor bara här.
Nu är det förstås orimligt att alla är i arbete. Det finns alltid en viss omställning och därutöver så kommer några alltid att vara sjuka. Det går inte nödvändigtvis att ändra på. Men även om man kan förbättra sakernas tillstånd så att var tionde eller var femte kan övergå i arbete är det stora summor som står på spel. Och det oavsett om man skulle föredra att använda dem till nya offentliga åtaganden eller skattesänkningar.
Från såväl stat som kommuner krävs nu en politik som verkligen ger sig sjutton på att alla människor som kan också ska arbeta. Det lönar sig för alla.