Från Northvolts fabriksbygge i Skellefteå till Talga resources produktionsanläggning i Luleå. Det kanske främsta bidraget står dock förmodligen Hybrit för.
Projektet som delas av SSAB, LKAB och Vattenfall syftar till att åstadkomma fossilfri ståltillverkning. Det vore inget mindre än en revolution av historiska proportioner, ett bevis på den svenska spjutspetstekniken och på att svenskt stål alltid kommer att bita.
Allt detta förutsätter förstås att det blir av. Pilotanläggningen i Luleå är snart färdig, men nu är det dags att börja bygga demonstrationsanläggningen. Där vill företagen bli först i världen med att tillverka fossilfri järnsvamp med vätgas. Viljan finns där från företagen. Pengarna likaså. Men så var det ju det där med elen.
Visst, höjden är också ett bekymmer. Anläggningen ska bli 200 meter hög och så högt får man inte bygga i Luleå, eller för den delen i Malmberget som är det andra alternativet. Båda platserna ligger i Försvarets lågflygningsområde. Detta är dock ett relativt lättlöst problem. Då är det värre med elen.
Elbrist borde inte vara ett bekymmer här uppe där så mycket el produceras. Dessvärre har det ingen inverkan på elnätskapaciteten. Fossilfri stålproduktion skulle stå för tio procent av landets nuvarande elkonsumtion.
Utan en snabb förstärkning av elnätet blir det ingenting. Det skulle visserligen inte förvåna. Regeringen har hårdnackat piskat på den gröna omställningen utan att lägga två fingrar i kors för att trygga elförsörjningen eller förstärka elnätet. Det senare är fullt på många håll i landet och rapporter om uteblivna investeringar kommer titt som tätt.
Enligt en rapport som togs fram för Energiföretagens räkning 2018 kommer nekade anslutningar på grund av den bristande kapaciteten i elnätet 2030 att leda till årliga samhällsekonomiska förluster omkring 150 miljarder kronor årligen. Den exakta siffran är mindre intressant men storleksordningen ärr däremot upplysande.
Hybrit står inför utdragna tillståndsprocesser, både för att få bygga den höga anläggningen och för att bygga nya, höga kraftledningar. Företagen verkar försöka spela ut kommunerna mot varandra. Det är förståeligt. En snabb och välfungerande byråkrati är faktiskt en rejäl konkurrensfördel.
Förhoppningsvis kommer man att lyckas. Den ekonomiska sänka vi står inför bör ytterligare öka incitamenten att få detta på plats. Det vore en trevlig utveckling för Sverige, och avgörande för Norrbotten som landets framtidsmotor.