Hur de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna har förändrats av coronakrisen är ännu omöjligt att säga. Det kommer att ta lång tid innan vi kan överblicka konsekvenserna. Redan nu vet vi dock att det kommer att kosta vad vi i vanliga fall skulle klassa som fantasisummor att hålla landet igång.
Oavsett vad den slutliga prislappen landar på kommer det att finnas ett behov av att prioritera om. Ett utmärkt första val vore att skrota det fåfänga projektet att binda samman landets storstäder med höghastighetståg. Det var redan från början ett anstötligt företag när åtskilliga delar av landet lever i något slags isolering.
Beskedet att nästa fas i konstruktionen av Norrbotniabanan kan påbörjas på allvar är glädjande. Men det finns skäl att vara skeptisk. Allt för mycket tid återstår för politikerna att dra i nödbromsen innan rälsen går vidare från Dåva. Förhoppningsvis sker allt som planerat, men politiska projekt där medeltilldelning inte har skett än går aldrig helt att lita på.
Det kan däremot inte råda några tvivel om behovet av banan. Att Skellefteå och Piteå inte har järnvägsanknytning skamligt. Funktionaliteten i den befintliga banan är också under all kritik. I realiteten innebär det rådande järnvägsnätet en form av isolering av landets norra delar.
Det är inte en unik situation. Västervik är en annan bortglömd del av landet i kraftigt behov av bättre kommunikationer. Småland är på många sätt en kommunikativ mardröm. Jönköping hamnar utanför många sammanhang i dagsläget och behovet av en järnvägslänk mellan Nässjö och Borås är uppenbar.
Gemensamt för många av dessa satsningar är att det inte alltid går att räkna hem dem. Många orter och landsdelar kan effektiviseras bort i ekonomernas tabeller. Men det handlar inte bara om gods- och persontrafik, eller om kronor och ören. Det handlar om sammanhållningen i landet, att det är just ett land – där alla är med.
Den här aspekten är väldigt lätt att glömma bort för den som lever och verkar i och omkring storstäderna. Där behöver man nämligen aldrig fundera över det. Man är alltid en del av sammanhanget och det krävs en aktiv insats för att inse att det inte gäller alla. Men det är ett faktum man behöver ta hänsyn till.
Det enda rätta är att skrota höghastighetsprojektet. Det var en dålig och polariserande idé från början men nu finns möjlighet att snyggt backa undan. Se i stället till att lägga pengar på att bygga ihop hela landet. Bredband är en bra början, men som allt fler i huvudstaden nu börjar inse är isolering inte alltid så roligt. Man behöver flytta på sig ibland.