Ett av fjolårets mest omhuldade begrepp var borgfred. Det där som inträffar när alla slutar dra åt varsitt håll och bara hjälps åt. Det är inte det vanligaste inom politiken, och bör så heller inte vara. Men allt har sin tid och nu är tiden kommen för en gemensam front för Norrbotniabanan.
Det kan inte finnas någon tvekan om engagemanget, det finns och är både stort och innerligt. Åtskilliga debattartiklar, nyhetsartiklar och ledare har skrivits om saken. Vänsterpartister från såväl Norrbotten som Västerbotten krävde i början av året att Norrbotniabanan måste färdigställas senast 2030 – vilket ju en gång sades vara planen (VK, 7/1). SSU i båda länen krävde i förra veckan att regeringen skjuter till de medel som behövs för att färdigställa banan (VF /12/1).
Hela landets handelskammare gick ut i en gemensam artikel i Norran i går i vilken det förklaras varför det är varken realistiskt eller rationellt att avbryta viktiga satsningar på infrastruktur mitt i. Dessa är dock bara ett axplock. Det finns många fler uppmaningar, krav och vädjanden om att regeringen måste säkerställa att Norrbotniabanan faktiskt byggs.
En utmärkt artikel på nyhetssajten Fplus (14/1) beskriver därtill pedagogiskt Norra Sveriges situation. Peter Larsson, seniorrådgivare vid Sveriges Ingenjörer och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, liknar Norra Sverige vid Klondike och den nordamerikanska guldrushen. Framtiden hör Norrland till – om vi får förutsättningarna.
Norra Sverige kan bli ett nyindustriellt draglok för Sverige, men då måste vi övertyga de styrande om att leverera det vi behöver: att få vara en del av landet på samma självklara sätt som alla andra delar. Det är vad Norrbotniabanan handlar om i grunden.
Och det som har skrivits och sagts är bra. Men det är otillräckligt. Uppropen publiceras här uppe och de blir lästa här uppe. Där besluten fattas och pengarna fördelas märks de knappt. Vi lider av för många solister i ett läge när vi behöver en stark kör. När det egentligen också är vad vi vill.
Någon måste börja, möjligen är Norrbottens kommuner en bra utgångspunkt för detta arbete. Politiker på alla nivåer, näringsliv och civilsamhälle, i både Norrbotten och Västerbotten, behöver enas i ansatsen att förklara hur viktigt det här är.
Inte tusen små röster utan en, stark och enad röst. För detta är vi överens om och vi ska säga det inte till varandra utan till makten: Norrbotniabanan måste byggas.