I Norge har drygt 700 människor avlidit i covid-19. I Sverige, där befolkningen är knappt dubbel så stor, har snart 14 000 människor avlidit. Det är en brutal skillnad från vilken det går att dra åtskilliga slutsatser. Detta görs också i den rapport som norska Koronakommisjonen presenterade 15 april, vilket Per Gudmundson har skrivit om i Bulletin.
Kommisjonen har utvärderat de norska insatserna för att möta pandemin men lyfter även blicken och ser på vad som har gjorts i andra länder, särskilt i Danmark och Sverige. Kommisjonen konstaterar att Norge och Danmark har agerat ungefär likadant men att Sverige har valt "en mer försiktig linje".
I rapporten slås, vilket även den svenska kommissionen har varit inne på, att det med en omfattande smittspridning i samhället inte går att skydda riskgrupperna. Den norska kommissionen kommer också fram till att även om Sverige har klarat sig lite bättre än Danmark och Norge ekonomiskt så bleknar det i sammanhanget då de stora kostnaderna under pandemin drabbade alla länder.
I går förnekade statsminister Stefan Löfven (S) återigen det uppenbara, att Sveriges mål var att uppnå flockimmunitet. Denna gång i riksdagens konstitutionutskott. Den norska coronakommissionen konstaterar att vad den svenska regeringen använder för etiketter spelar mindre roll. Satsar man på att bromsa smittspridningen snarare än att stoppa den blir konsekvensen att många smittas, och immunitet blir en följd av detta. Oavsett om det är målet eller en följd av detsamma.
Nu har vi som bekant inte uppnått flockimmunitet i Sverige, även om det var målet. Vi sätter vårt hopp till vaccinet, precis som i nära nog alla andra länder. Men vi gör det från en annan utgångspunkt än vårt brödrafolk i väster. Vi tar sprutan mot bakgrund av att tio gånger så stor andel av befolkningen har dött i Sverige som i Norge.
Men också med vetskapen om att det inte hade behövt bli så. Vi hade kunnat agera annorlunda, borde ha agerat annorlunda. Den norska kommissionen är extremt tydlig: stränga smittskyddsåtgärder bidrar till att skydda äldre och människor i riskgrupper mot sjukdom och död.
Om Sverige hade haft samma dödlighet som i Norge skulle omkring 1 450 människor ha mist livet. Nu närmar vi oss 14 000. Det är 12 500 människor som kunde vara vid liv. Per Gudmundson avslutade sin artikel med att detta är det största politiska misslyckandet i mannaminne. Han har inte fel.