Det hela är en märklig historia. Likt en knasig blixt från blå himmel fick kvinnojouren Iris för sig att kräva att ett konstverk ska plockas ned. Verket i fråga föreställer en pojke och en flicka i mangastil och pryder en av Björkskataskolans entréer sedan ungefär tio år. Kravet ställdes i en skrivelse till kommunen, rapporterade SVT Norrbotten.
Det ska sägas att kommunen har hanterat detta väldigt professionellt. Kulturnämndens ordförande Emmeli Nybom (S) avvisar utan omsvep att politikerna ska ta ställning till sådant. Nybom säger till SVT att hon själv inte reagerar på verket men att det inte är politikernas uppgift att hantera frågan. En inställning som går igen hos de andra partier ledarsidan talat med. Kultur- och fritidsförvaltningen beslutade därtill i förra veckan att verket inte ska tas bort. Gott så.
Men agerandet från kvinnojouren lämnar ändå en fadd smak i munnen. Inte minst därför att det är så banalt. En företrädare för kvinnojouren säger till SVT att verket är "rent sexistiskt". Att killen är aktiv och tjejen passiv. Att han utstrålar säkerhet och trygghet medan hon är svajig och har handen på höften. Inget av det hänger ihop.
Den som har tillbringat tid bland ungdomar vet att det inte är ovanligt att se tonårsflickor stå med handen på höften. Vad det beror på går förstås att diskutera men att det skulle ha något samband med osäkerhet saknar varje form av stöd i verkligheten. Och att ha armarna i kors är ett kroppsspråk som lika gärna kan signalera en försvarsställning, att man döljer något eller är obekväm. Ingen av dem är aktiv över huvud taget, de bara står där.
Kritiken har så lite samband med verket i fråga att de känns frikopplade från varandra. Att det är mer en form av uppmärksamhetskampanj än något annat. Men all pr är faktiskt inte bra sådan. Det här är ett sådant fall. Kvinnojouren ger närmast intryck av att vara oseriös och världsfrånvänd, en företrädare för en extrem ideologi.
Det är synd. Kvinnojourer har ett bokstavligt talat livsviktigt uppdrag i att skydda kvinnor och flickor från våld. Den verksamheten behöver och förtjänar bredast tänkbara stöd från allmänheten. Men det riskeras allvarligt av sådant här trams.
En svala gör förvisso ingen sommar men kvinnojourens företrädare är alltjämt belåten över hur man agerat vilket trots allt ger skäl till oro.