Det är institutionen för hälsa, lärande och teknik som har börjat blöda pengar. Som Kuriren har rapporterat landade resultatet för förra året på minus fyra miljoner kronor. Trenden har fortsatt nedåt och prognosen för i år ligger på minus 18 miljoner.
Nu väntar ett sorts stålbad när sju lärartjänster ska bort. Det är förstås inte vad man hade planerat för, för omkring ett halvår sedan anställdes fem nya lärare vid sjuksköterskeutbildningen som nu är en av tre där tjänster ska plockas bort.
Möjligen kan man ifrågasätta i vilken grad institutionen förstod situationen den var på väg att hamna i. Prefekten Maria Johansson har fullkomligt logiska förklaringar till hur den här situationen har uppstått. Minskat antal studenter parat med kostnadshöjningar i form av bland annat lönesatsningar. Det är en ekvation som är svår att få ihop.
Det betyder förstås inte att nyanställningarna nödvändigtvis var fel. Kanske hade man ändå ett behov av vissa kompetenser även i den nya mindre kostymen.
Det viktigaste är dock att Johansson, som tillträdde sin tjänst i början av året, inte väjer för uppgiften. Ekvationen går som sagt inte ihop och då finns det ingen anledning att försöka vänta ut det hela. Hon har helt rätt när hon säger att det bästa för utbildningarna är en ekonomi i balans har hon helt rätt.
Ett lärosäte som inte har kontroll på sin ekonomi kommer väldigt snabbt att behöva skära på sätt som skadar utbildningarna och därmed även studenterna som går dem. I ett sådant läge skulle Johanssons tal om att utbildningskvaliteten kommer att upprätthållas klinga falskt. Nu gör det inte det.
Att rätta munnen efter matsäcken på det här viset är att ta ansvar för utbildningarna på det enda sätt som faktiskt är hållbart. Ser vi en ihållande tillströmning av studenter igen kommer det att vara möjligt att växla upp verksamheten igen. Men det är bara görbart om institutionen finns kvar.
Att ignorera den ekonomiska verkligheten skulle vara att riskera utbildningarnas hela framtid. Hur viktigt någonting än är måste det nämligen skötas inom rimliga gränser. Detta kan förstås inte låta sig göras, det vore ett oerhört slag mot hela regionen.
Även om det är smärtsamt att behöva skära ned antalet tjänster bör vi alltså ändå vara glada att det görs. Alternativet vore avsevärt värre. Det är inte alltid roligt att ta ansvar, men det är alltid hedervärt.