Projektet som Luleå Hamn planerar tillsammans med teknikbolaget ABB och energibolaget Uniper kallas för Botnialänken H2. Planen är att bygga en vätgasfabrik i Luleå, strategiskt placerad i hamnen, för att förse fartyg med vätgas, fossilfritt bränsle tillverkat med el från till exempel vindkraft eller vattenkraft.
Vätgas gör det möjligt att lagra, transportera och tillhandahålla energi från fossilfria källor, och är en teknik som anses ha potential att bli en viktig del av såväl klimatomställningen som framtidens energisystem.
Det planeras, utöver vätgasproduktionen, en infrastruktur för lagring och distribution i området runt Luleå hamn, vilket öppnar upp för flera olika systemnyttor. Projektet tänks möjliggöra sjöfartens omställning och påstås på sikt ha potential att bli navet för svensk vätgasexport. Dessutom ska Luleås fjärrvärmenät kunna kanalisera restvärmen från vätgasproduktionen.
Själva projektet låter med andra ord intressant. Även om frågor uppstår angående det enorma behov av elförsörjning ett dylikt projekt medför.
Med detta sagt, blir det sällan bra när det offentliga blandar sig i och stör en marknad. En grundprincip för kommunala aktiebolag är att verksamheten ska vara en kommunal angelägenhet. En annan utgångspunkt är att kommuner inte ska bedriva affärsverksamhet som konkurrerar med det privata näringslivet. Att producera vätgas går helt klart emot dessa två principer, och är därmed inget som en kommun borde vara inblandad i.
Hur mycket av den beräknade investeringskostnaden på två miljarder kronor som Luleå hamn skulle behöva ta, är ännu inte bestämt. Projektet har ansökt om godkännande på EU-nivå för att möjliggöra statlig medfinansiering. Energimyndigheten har meddelat att Botnialänken H2 klarat det första urvalet, vilket öppnar för statligt stöd. Hur många skattekronor som behöver skjutas till är ännu oklart. Någon analys av verksamhetens möjligheter att bära sig ekonomiskt förefaller inte finnas för handen.
Att kommunala bolag ägnar sig åt spekulativa investeringar med skattepengar är allvarligt, men ännu allvarligare är att projektet inte verkar förankrat politiskt i kommunfullmäktige.
Det rimliga vore att Luleå hamn som kommunalt bolag inte blir en aktiv part i projektet Botnialänken H2. Att däremot välkomna projektet i hamnen är en annan femma.