Förändring är inte sällan rätt påfrestande. Visst kan den vara både nödvändig och berikande i stort men den är nästan alltid också störande. Särskilt när den är extern. Man lägger tid och energi på att ordna sitt liv som man vill ha det och pang bom så är det ändrat.
Det finns goda skäl att inte förstöra människors tillvaro i onödan. Frågan är bara vad som är nödvändigt. De flesta av oss begriper ju att utveckling och förändring är en del av livet, även om den inte alltid är hundraprocentigt välkommen, och att det är något man får lov att acceptera. Men det är fortfarande en fråga om både vad och hur.
Är det bra för Boden att få en ny, stor arbetsgivare? Absolut. Frågan i det här fallet handlar alltså om hur man genomför det i praktiken. Låt oss för sakens skull anta att placeringen av H2 green steel är den bästa tänkbara. Är verkligen planeringen av väg och järnväg den bästa? Nästan lika säkert måste svaret bli nej.
Kuriren har rapporterat om det tämligen utbredda missnöjet bland de boende som påverkas mest av dragningen. Åtta personer har formellt överklagat detaljplanen som berör den aktuella infrastrukturkorridoren. Och det är inte att undra på.
De blir avskurna från naturen. Tidigare kunde de i princip kliva rakt ut i grönskan och njuta av den avkoppling som bara finns av vistas ute i det fria. Så blir det inte längre. Detta i sig måste man nog tyvärr leva med. Det behövs en transportled och det innebär med nödvändighet att den fria lejden blir ett minne blott. Man får anta att en lämplig passage kommer att inrättas för att åtminstone minska inverkan av denna försämring.
Men varför måste den läggas just där den har planerats? Kommunen anser sig ha något val. Cecilia Kvibacke, utvecklingsansvarig vid kommunen för Boden industrial har sagt till Kuriren att "lokaliseringen av järnvägsdragningen kunde inte förändras".
Detta trots att en förskjutning på några tiotals meter inte skulle innebära någon stor olägenhet för industrin men en betydande förbättring för dem som får järnvägen utanför tomten. En boende klagar på att kommunen har tagit en omväg, och landat närmare de boende, för att skydda fridlysta orkidéer. En rimlig invändning.
Det är gott och väl att skydda djur- och naturliv. Men i slutänden är samhället först och främst till för oss människor. Vi kan inte hela tiden hamna sist i avvägningen. Då har vi hamnat väldigt snett. Balansen mellan olika intressen måste förändras snarast och göras mer människovänlig.