Tidningen Näringslivet rapporterade nyligen (18/8) att länsstyrelsen i Norrbotten vill stoppa gruvdrift trots en ansökan på över 8 000 sidor. 2018 tog Kaunis Iron järnmalmsbrytningen i Pajala.
Men bara några veckor innan verksamheten skulle sätta i gång begärde Naturvårdsverket att det existerande tillståndet skulle dras tillbaka.
Företaget lämnade då in en ny ansökan om tillstånd och har sedan dess arbetat för att hålla en god dialog med myndigheter och andra remissinstanser. Kaunis Iron har lagt över 34 miljoner kronor på expertyttranden och utredningar. Detta för att kunna svara på varje fråga, komplettering och följdfråga som begärts under remissförfarandet.
Bemötandet från myndigheterna har dock inte präglats av ömsesidig hänsyn. Länsstyrelsen lämnade in sina kompletteringar fyra månader för sent, trots upprepade påminnelser från mark- och miljödomstolen.
Det sista slaget kom dock precis när ärendet bedömdes redo att gå till huvudförhandling, så kallad kungörelse. Då begärde länsstyrelsen, tillsammans med Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, avslag för tillståndsansökan eftersom miljökonsekvenserna skulle vara för svåra att överblicka. Allt arbete och alla svar skulle alltså inte ändå inte räcka enligt myndigheterna.
Målet kan fortfarande sluta väl för Kaunis Iron, men processen som bolaget fått gå igenom illustrerar bristerna i det svenska företagsklimatet för basindustrier. Särskilt problemet att miljökonsekvensbeskrivningar helt avfärdas. En fråga som även aktualiserats av Cementas kalkbrytning på Gotland.
Att Cementas ansökan avslogs på processrättsliga grunder och inte för att verksamheten faktiskt bedömdes miljöskadlig i sak, är ett skäl till viss oro. Det är svårt för tillståndssökande bolag att förutse vad utfallet kommer bli när det handlar om olika syn på sannolikhet.
Att vissa remissinstanser anser konsekvenserna vara osäkra bör inte vara tillräckligt skäl för avslag. Det måste fortfarande göras en bedömning av huruvida osäkerheten är berättigad. Men av Mark- och miljööverdomstolen resonemang att döma skedde det inte.
Naturligtvis är det rimligt med strikta miljökrav i basindustrierna, men dessa måste vara tydliga och förutsägbara. Att myndigheter allt oftare tycks göra helt andra bedömning än branschen utmanar en av grundförutsättningarna för företagande i Sverige.