Regeringen har tillsatt en utredning för ändrade regler kring den så kallade ränteskillnadsersättningen. Rådande regler kan nämligen skapa omotiverade hinder och orättvisor, meddelar finansmarknadsminister Niklas Wykman (M).
När man binder sina lån ingår man avtal med banken där man åtar sig att betala en bestämd ränta under en given tidsperiod. Om man önskar avsluta avtalet innan tiden gått ut så jämför banken vad man skulle ha betalat om avtalet löpt ut som planerat. Skulle då banken förlora pengar på det tar den ut mellanskillnaden i form av ränteskillnadsersättning.
Självklart ska ett avtal följas. Men det går inte att bortse från att dagens upplägg skapar en skev maktbalans där låntagaren klart är den svaga parten. Även om det är ett stort åtagande att ta ett större lån är det flera kunder som inte känner till att ränteskillnadsersättningen generellt minskar vid en ökning av det allmänna ränteläget. Om ränteläget däremot sjunker, ökar ersättningen. Utöver det är det inte heller många som har någon större koll på förändringar i ränteläget.
Förra året publicerade Finansinspektionen en debattartikel där den framförde kritik mot hur ränteskillnadsersättningen beräknas. Bland annat påpekades att den nuvarande modellen ger bankerna en orimligt hög kompensation.
Den nu tillsatta utredningen ska titta på reglerna för bolånetagare som väljer att lösa sina bundna lån i förtid. Syftet är att minska kostnaderna för låntagarna och främja konkurrensen på bolånemarknaden. Ett mycket påkallat initiativ, inte minst i rådande tider.
De tre storbankerna står nämligen för 58 procent av bolånemarknaden i Sverige. Samtidigt som medelstora banker med fokus på bostadsutlåning står för 19 procent. Det framgår även att svenska banker har fortsatt bättre lönsamhet än europeiska banker generellt.
Hos flera banker blir bolånetagare också rekommenderade att dela upp lånet i flera delar och binda räntan på olika bindningstider. Fördelarna med att ha flera separata bundna lån är begränsade i jämförelse med nackdelarna. Det gör det bland annat svårare för kunden att byta bank.
För de flesta är bolånet en stor utgift. Att bankerna då gör stora vinster på bolån i en tid då resten av samhället tampas med höga räntor är helt enkelt inte försvarbart.
Ansvaret kan dock inte enbart tillskrivas bankerna, kunderna måste också vara aktiva. Det är nämligen förvånansvärt få låntagare som är villiga att utmana och konkurrensutsätta sitt bolån för att förbättra sina villkor, trots att de betalar höga summor i ränta och amortering varje månad.
Så om kunderna inte försöker att byta bank när de är missnöjda, kommer de stora bankerna fortsätta att göra stora vinster. Dock måste det bli enklare att byta bank. Därför är regeringens utredning välkommen.