Effektbristen är så hög i de södra delarna av riket att elpriset har skenat i väg så högt att energibolaget Uniper i tisdags drog ett av sina oljeledade kraftverk i Karlshamn i Blekinge, något som annars enbart brukar göras under de allra kallaste vintermånaderna när elkonsumtionen står i topp. Och strax före midsommar kom beskedet att statliga Svenska kraftverk med kort varsel slutit avtal med likaledes statliga Vattenfall för att starta upp reaktor 1 i Ringhals.
Detta är högintressant eftersom det innebär att staten har satt ett explicit pris på hur den värderar driften av en kärnkraftsreaktor. Det är inga småsummor. För att köra reaktorn i elva veckor mellan 1 juli och 15 september får Vattenfall 290 miljoner kronor, det vill säga närmare 3,8 miljoner om dagen eller 1,4 miljarder kronor på årsbasis, enligt avtalet som Svenska Nyhetsbyrån begärde ut. Vattenfall kan således skatta sig nöjt. Därtill får företaget givetvis sälja elen som produceras.
Avtalet motiveras utöver tillskottet av el in i systemet även med de tekniska tjänster som ett kärnkraftverk bidrar med.
Avtalet syftar bland annat just till att "säkra spänningsstabiliteten och kortslutningseffekten i transmissionsnätet". Detta är något som vind- och solkraften inte kan bistå med.
Här uppe har vi vattenkraften, något som bekant huvudsakligen saknas i södra Sverige. Därför har basen i elsystemet i den delen av landet varit kärnkraft. Likt vattenkraften är det pålitligt, stabilt och inte minst reglerbart. Utöver att vara klimatsmart.
Ändå valde riksdagen 2015 att besluta att lägga ned fyra kärnkraftreaktorer utan någon plan för hur elförsörjningen skulle fungera annat än Miljöpartiets önskedrömmar. Under åren som har gått har vi sett hur elförsörjningen har ansträngts mer och mer för, med anslutningsstopp på allt fler platser med uteblivna investeringar som följd.
Att dessa panikåtgärder tas till mitt i sommaren är ett nog så tydligt tecken på den allvarliga situation landet befinner sig i. KD försökte i tisdags få till ett stopp för stängingen av Ringhals 1 vid årsskiftet och fick med sig M, SD och L. Dock till ingen nytta.
Situationen kräver dock mer än så. Att i vart fall skjuta ytterligare kärnkraftsnedläggningar på framtiden är rimligt men måste åtföljas av en total omstart för svensk energipolitik. Ta utgångspunkt i de ambitioner vi har i övrigt ifråga om klimatomställningar, elanvändning, industri och så vidare och arbeta utifrån denna. Vi har inte råd med fler fantasier.