Under Almedalsveckan anordnade Jan Jönsson och Daniel Helldén ett gemensamt seminarium. Jönsson är borgarråd för Liberalerna i Stockholms stad och Helldén är före detta borgarråd, numera språkrör för miljöpartiet
Temat för seminariet var det hat och de hot duon utsätts för. Det var inga roliga historier. Jönsson förklarade att obehagligheterna gick i omgångar. Det som skapat mest hat och hot var hanteringen av IS-återvändares barn samt när han klädde ut sig till dragqueen.
För Helldén har det under tiden som partiledare varit mindre hat än när han var borgarråd i Stockholm. Han efterlyste de mjuka metoderna.
Det är en välkommen policyförändring Helldén som språkrör ger uttryck för. MP har ju länge snarast betraktat hot, hat och våld som legitima verktyg. Inte minst Europol har visat hur Sverige under långa perioder legat i Europatoppen vad gäller inhemsk enfrågeterrorism i form av djurrättsaktivism med tydlig rödgrön prägel. Det har funnits gott om tid att agera och ta avstånd. Men så har inte skett.
Visst för att man ibland pliktskyldigt städat i leden. Den ombudsman och politiker som i Sveriges radio uttalat sig väl positivt om att hota pälshandlares barn fick gå. En rimlig sammanfattning av skeendena är att partiet visste om och stod bakom hans aktioner, han kandiderade uppmärksammande nog med ”djurrättsaktivist” som titel på valsedeln. Men publiciteten tvingade nog partiet att skenbart agera. För även om han sedan dess skapat grupper som hotat och trakasserat djurbönder och jägare, allt från välta jakttorn till att slå yxor genom folks dörrar och att gräva upp gravar, har banden med MP aldrig riktigt brutits.
Häromåret demonstrerade till exempel en miljöpartistisk riksdagsledamot tillsammans med några av dessa aktivistgrupper. Hon var till och med talare – tillsammans med bland annat en man som vill mörda jägare samt en välkänd och dömd djurrättsaktivist. Detta föranledde inga åtgärder.
När en annan miljöpartist, enligt egen utsaga medförfattare till partiprogrammets del om djurrätt, åtalades för inbrott och skadegörelse förklarade partiet att detta skett på hans fritid och att det således inte hade något med paritet att göra.
Det är mycket välkommet att Helldén nu kritiserar hat och hot, men givet hur hans parti betett under lång tid betett sig måste han förtydliga sig. Är det allt hot och hat han motsätter sig eller bara det han får utstå?