Det rör på sig i svensk politik. Märta Stenevi lät nästan som en nyfrälst liberal eller centerpartist i sin debatt om integrationen med Ebba Busch i SVT:s Agenda.
Det handlar om att fler ska nå egen försörjning förklarade Stenevi. Vi behöver satsningar på bättre skolor och fler sätt att komma in i arbete. Det behövs ett bättre SFI och att folk ska få lära sig svenska genom att få ”gå bredvid”, så man får möta det svenska språket i praktiken ute på diverse arbetsplatser.
Allt detta är en klar förbättring från Miljöpartiet, som nu i vart fall erkänner något av de stora problem som följt med den ansvarslösa migrations- och integrationspolitik som förts under lång tid. Det finns bara ett litet problem: allt som partiet föreslår har redan testats, eftersom tankegodset är lånat från de liberala valrörelserna 2010 och -14. Och det har inte fungerat överhuvudtaget.
Dagens integrationsproblem är till stor del resultatet av en kravlös integrationspolitik. Busch hade helt rätt när hon påpekade att integrationspolitik hör ihop med migrationspolitik, att vi inte kan ta emot fler personer än vi har möjlighet att integrera. Och på grund av tidigare förd politik så kommer den siffran vara väldigt låg under överskådlig tid.
Men det som är intressant med debatten är inte att Miljöpartiet är för en generös migrationspolitik och Kristdemokraterna är emot. Dessa positioner vet alla. Det som är intressant är Miljöpartiets skifte. I sin rädsla för att falla ur riksdagen så börjar de nu att triangulera mot Centerpartiet, för att vinna tillbaka sina gamla väljare från just dem får man anta. Det innebär i så fall ett nytt lager av spänning inom ett redan överspänt regeringsalternativ.
Men låt oss säga att Miljöpartiets triangulering av Centerpartiet lyckas hålla dem kvar i riksdagen. Då har vi två centerpartier, som gemensamt kommer brottas med Socialdemokraterna – som helst nog vill posera som tuffa även efter valet – för att göra lättnader i migrationspolitiken och införa satsningar på skolor och SFI som ett magert plåster på såret. Som att detta inte redan testats. Om det är en förbättring av den rödgröna röra vi hittills erbjudits så är det enbart inom marginalen.
Karl Marx påstod att historien upprepar sig först som tragedi, och sedan som fars. Nåväl, om Löfvens upprepande av Reinfeldts misstag var en tragedi så skulle Anderssons upprepande vara en fars.