14 december 2022 döms pojken. Skellefteå tingsrätt slår fast att det fanns uppsåt att döda. Gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning. Han kommer troligtvis aldrig ut i samhället igen – risken för återfall bedöms i den rättspsykiatriska utredningen som för stor. Vems ansvar är det att flickan som skulle cykla hem i stället anlände i rullstol?
I Expressen säger skolchef att kommunen inte kunnat agera annorlunda utifrån den tillgängliga informationen. Om ytterligare information från socialtjänsten hade kunnat resultera i ytterligare åtgärder säger han är spekulationer. Skolan har samlat sina rapporter i en hög, socialtjänsten i en annan.
Pojken pekades ut av en kvinna som blivit överfallen i närheten av platsen där flickan hittades. Polisen skickade detta till socialtjänsten, som fyllde på högen. Ovetandes om att skolans hög också växte.
Att samköra register kan vara ytterst integritetskränkande, vilket måste beaktas. Men i den andra vågskålen ligger bilderna på flickan i sjukhussängen. Skiljelinjen mellan gärningsman och offer kan inte bli mycket tydligare. Men det är också tydligt att samhället har svikit bägge.
Vi har straffmyndighet vid femton års ålder. Innan dess fördelas ansvaret mellan barnet, föräldrarna och samhället. Risken med delat ansvar är att det blir ingens ansvar.
En allvarlig psykisk störning är svår att dölja, och det har funnits flertalet tecken på att allt inte stått rätt till. Men det finns ett stigma i att utreda sina barn för eventuella funktionshinder och här har föräldrarna sista ordet enligt nuvarande lagstiftning. Föräldrarna har också sista ordet ifall sekretessen skall lyftas så att olika delar av det offentliga kan kommunicera med varandra.
Det behöver finnas en nivå av oro och risk där föräldrarnas ovilja att medverka inte tillåts hindra informationsutbyte. Detta bör gälla utredningar rörande både neuropsykiatriska diagnoser och brottslighet. För barnens bästa, både de misstänkta och de potentiella offren.
Liknande lagstiftning finns redan, men bara för djur. Sekretessen får, enligt offentlighets- och sekretesslagen lyftas "i fall där det står klart att djuret inte mår bra, även för den som inte har särskild utbildning eller kunskap". Det är inte rimligt att barn som far illa har sämre skydd än hundar, katter och kossor.
Frågan om ansvar har två svar. Det enkla svaret är att ansvaret är samhällets. Det komplicerade svaret är att samhället är uppdelat i flera delar som inte kunnat ta sitt ansvar i det aktuella fallet. Det yttersta ansvaret för det ligger på den delen av samhället som stiftar lagar. Lagstiftaren bör skyndsamt tillse att skola, socialtjänst och de rättsvårdande myndigheterna får bättre förutsättningar.
Då ökar chanserna för att både barn som vill cykla hem och barn som har behov av stöd får en framtid.
Emil Nilsén har gått Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2022. Ansökningen till 2023 års kurs är nu öppen.