Moraliskt haveri bakom Tunstalls dödliga fel

Fem anställda hos Tunstall tog emot larm från den 92-åriga kvinnan utan att informera Luleå kommun. Det ska inte vara möjligt.

Larmoperatören Tunstalls misslyckande går långt bortom tekniska problem.

Larmoperatören Tunstalls misslyckande går långt bortom tekniska problem.

Foto: Jonny Vikström

Ledare2021-01-21 05:30
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Orden räcker knappt till efter SVT:s avslöjande. Tunstall har nu inte dödat kvinnan, men de hade en plikt att rädda henne från att dö som de efwefwefe har levt upp till. Även det är mycket allvarligt. Tunstalls vd Johan Lenander visar upp sig och sitt företag från sina sämsta sidor när han kallar det inträffade "olyckligt" och börjar därefter svamla om att vidta åtgärder för att "ytterligare säkra upp vår drift".

Lenander ifrågasätter heller inte uppgifterna som kommer från Luleå kommuns rapport utan säger bara att han inte har tagit del av den. Det finns således inget skäl att anta att rapporten har fel. Kvinnan dog trots att hon larmade åtta gånger, trots att hennes larm togs emot av fem olika anställda på Tunstall som valde att inte informera kommunen.

Att åtta larm tas emot av fem olika personer utan att något av dem förs vidare kan inte förklaras bort med en bristfällig rutin eller mänskliga faktorn. Hade en anställd missat att föra vidare ett larm hade det gått att förstå utifrån detta. Men det var inte vad som hände i höstas. Lenanders oförmåga att erkänna allvaret i det som har hänt är ytterligare försvårande.

Redan att detta alls kunde inträffa visar tydligt på ett enastående misslyckande från företagets sida. Det vittnar om en företagskultur där man inte tar sin uppgift på allvar – inte ens i närheten. Människor är felbara och alla kan begå misstag, även dödliga sådana. Men när fem personer alla gör samma fel samtidigt är det inte olycksfall i arbetet utan tecken på ett systemfel.

Ett företag som bedriver livsviktig verksamhet måste också ta ett motsvarande stort ansvar för att moralen i arbetsstyrkan ärr i överensstämmelse med detta. Det går inte att bedriva larmoperatörstjänster med samma energiska entusiasm som inom telemarketing. Det kräver ett stort mått av noggrannhet och aktivt etiskt arbete. Detta har Tunstall uppenbart inte levt upp till.

Det är gott att i vart fall Luleå kommun verkar ta detta på erforderligt allvar. Kuriren har talat med socialchefen Gabriella Sjöström som förefaller genuint upprörd. De nya uppgifterna torde också vara intressanta för den polisanmälan som anhöriga till kvinnan gjorde i höstas.

Även om Luleå redan har bytt operatör bör det nya avslöjandet men även Tunstalls bemötande av det få också andra uppdragsgivare att fundera på att byta. Det var inte teknikstrul utan bristande företagskultur som gjorde att en 92-årig kvinna dog när hon borde ha fått hjälp.