Det var Miljöpartiet som väckte frågan om misstroende. Anledningen var missnöje med regeringens plan för att minska utsläppen. Det har även dryftats allmänt missnöje med att Sverigedemokraterna har inflytande över klimatpolitiken. ”Miljöpartiet har inte förtroende för en klimatminister som chockhöjer utsläppen”, förklarade MP:s ena språkrör Daniel Helldén för Aftonbladet.
Vänsterpartiet och Centerpartiet hängde på. ”Sveriges ekonomi, säkerhet och planetens framtid står på spel om inte utsläppen minskar”, förklarade centerledaren Muharrem Demirok på X, tidigare Twitter. ”Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att vi politiker gjorde allt vi kunde.”
Under torsdagens omröstning lade Socialdemokraterna ner sina röster och det var med skrattretande siffror förslaget om misstroendeförklaring föll. Endast 66 riksdagsledamöter röstade för ett misstroende. 172 röstade mot och 104 avstod. Till och med om S röstat för hade Pourmokhtari suttit kvar.
Vad var meningen med den här teatern – utöver att manifestera att regeringens klimatarbete har ett påfallande starkt stöd i riksdagen? ”Nu vet jag svart på vitt att jag har god uppbackning för de förändringar som vi genomför”, kommenterade Pourmokhtari omröstningen.
Misstroendeförklaringar ska inte användas på det här viset. De är ett kraftfullt verktyg och riksdagens yttersta möjlighet för ansvarsutkrävande när enskilda ministrar inte sköter sig. De är inte avsedda som ett medel för att uttrycka generellt missnöje med den förda politiken.
Det är inte bara fel att använda misstroendeförklaringar för politiska ändamål. Det är meningslöst. Att avsätta en minister som agerat klandervärt innebär, förhoppningsvis, att vederbörande ersätts med någon mer hederlig. Att avsätta en minister för att ändra den politiska kursen är däremot lönlöst. Den följs ju bara av någon som kommer fortsätta driva regeringens politik.
Riksdagen är landets bästa forum för den som på allvar vill syna och påverka regeringens politik. Det är här både politik och lagar via debatter, förhandlingar och omröstningar formas och beslutas. Försök hitta ett bättre ställe att driva förändring.
Man hade ju kunnat hoppas att ledamöterna från C, V och MP hade lite mer respekt inför den demokratiska processen och den fantastiska möjlighet att påverka de faktiskt har. I stället väljer de att göra riksdagshuset till en lekstuga.