I Sverige finns det bara ett parti och en regering som har utnämnt en person med koppling till fascistiska rörelser till minister. Partiet var Miljöpartiet och regeringen var Stefan Löfvens första rödgröna regering. Ministern hette Mehmet Kaplan och han tvingades avgå efter att det avslöjats att han varit på en middag där den turkiska fascistgruppen Grå vargarna närvarade (SR 18/4-16).
Fascistkopplingens betydelse för hans avgång är dock en spekulation för varken Stefan Löfven eller någon i MP har bekräftat att det var därför Kaplan tvingades att lämna. Överhuvudtaget har svenska folket fått veta i stort sett ingenting om vilka grupperingar Kaplan umgicks med och vilken skada det kan ha inneburit för Sverige.
Varför dra upp fallet Mehmet Kaplan nu? Är det för att han var en av dem som gick ut och sa att Lars Vilks teckningar inte borde omfattas av yttrandefriheten? Nej, därför att Mehmet Kaplans parti nu är ute och kastar fascistanklagelser mot alla andra.
I en längre intervju i Expressen säger Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi att hon ska fortsätta att kalla oppositionen för blåbrun, vilket hon menar är ett ”vedertaget begrepp” (Expressen 4/10). Brun anspelar förstås på de tyska nationalsocialisternas brunskjortor. Att hon anser det vedertaget att benämna en demokratisk opposition för brun säger en del.
Det är inte första gången Miljöpartister relativiserar nazismens historia. Det tidigare språkröret Åsa Romson fick starka reaktioner när hon i en partiledardebatt 2015 sa att Europa höll på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz (SVT 10/5-15). En ganska märkvärdig parallell. EU lade stora resurser på att hjälpa människor som frivilligt tog risker för att ta sig till Europa. Auschwitz var ett förintelseläger.
Man kan undra varför Miljöpartiet återkommande vill beskriva samtiden i termer från nazismen och andra världskriget? Vilka väljare tror de lyssnar på sådan retorik? Det handlar ju ytterst om en slags relativisering av historien. Om svenska kristdemokrater i dag är bruna, måste det ju innebära att de SA-grupper som gick runt i 30-talets Berlin och mördade oliktänkande också var lite som dagens svenska kristdemokrater.
Miljöpartiets debattnivå polariserar och gör det demokratiska samtalet råare. Om Miljöpartiet verkligen vill prata om fascismen i vår tid vore det bättre att de lade korten på borden kring fallet Mehmet Kaplan.