Riksdagens miljömålsberedning är en parlamentarisk kommitté vars uppdrag är att ta fram förslag kring hur Sverige kan nå miljökvalitetsmålen. Beredningen består av ledamöter från riksdagspartierna samt externa experter.
I fjol våras bytte miljöminister Romina Poumokhtari (L) ut alla ledamöter. Hon förordnade också nya experter. Bland dem en av landets mest kända skogsaktivister och tongivande i motståndet mot modernt skogsbruk (Syre 28/8 – 22).
I somras föreläste han på aktivistgruppens Take concrete actions sommarläger, där även vänsterextrema AFA och stödgrupper till PFLP deltog. Han har under sin tid i offentligheten också haft en uppmärksammad konflikt med sin dåvarande arbetsgivare Länsstyrelsen, grundad i att han ägnade fritiden åt att leta skyddade växter i avverkningsanmäld skog. Han slutade sedermera på myndigheten och representerar nu aktivistgruppen Skydda skogen.
När miljöministerns förordnande av en aktivist som expert kom i dagen väckte det reaktioner. Bland annat krävde Centerns riksdagsledamot Helena Lindahl svar på om miljöministern kände till aktivistens förehavanden. ”Vid sidan av allsköns aktivister, där vissa uppges angelägna att erövra produktionen – vilket väl får betraktas som kommunistiskt kodspråk för att tvinga till sig andras egendom – delade regeringens förordnade expert även scen med mer extrema inslag”, skrev Lindahl.
Miljöministern har nu svarat att hon vid beslutstillfället inte hade denna information. Hennes försvar håller inte. Att som miljöminister påstå sig vara omedveten om en av miljödebattens mest framträdande aktivister är antingen en skrämmande okunskap om sitt eget ansvarsområde, eller en vilja att föra allmänheten bakom ljuset.
Poumokhtari försvarar sig med att experterna är nominerade av deras respektive organisation. Beslutet att förordna aktivisten är dock inte fattat av någon annan än Pourmokhtari självt.
Men när nu måste miljöministern välja väg. Antingen sparkar hon ut aktivisten, säkerställer att allt han tillfört miljömålsberedningen exkluderas och att beredningens betänkande inte bär på några av hans influenser, eller så behåller hon honom. Men då måste hon också försvara både honom och sitt beslut att göra riksdagens miljömålsberedning till en scen för aktivism. Att blunda och låtsas som att det regnar är inte längre möjligt.