Behovet finns. I våras gick 15 procent av niondeklassarna ut grundskolan utan behörighet. Då vet vi ändå att många lärare i det längsta drar sig för att ge underkänt.
Därför är det svårt att argumentera emot när regeringen nu vill satsa på de viktiga kärnämnena. Särskilt glädjande är det att det är i åldrarna motsvarande lågstadiet som resurserna ska sättas in. Länge fokuserade ju svenska politiker gärna på gymnasiet, då det börjar bli sent med extra insatser.
Samtidigt väcker förslaget om utökade timmar många frågor. Finns det till exempel tillräckligt många behöriga lärare? Fler undervisningstimmar kräver ju fler arbetade lärartimmar och redan i dag är lärarbristen stor. Skolminister Lotta Edholm (L) hänvisar till satsningar på lärarutbildningarna. Men lärarbristen har aldrig handlat om antalet platser på lärarutbildningar utan att alltför få vill gå dem.
Dessutom jobbar lärarna redan i dag många timmar. Skulle man inte kunna tänka sig att behålla antalet undervisningstimmar, men ge lärarna mer tid till förberedelse och planering, så att lektionerna får högre kvalité?
En annan fråga är förstås vad de extra timmarna ska fyllas med. Det är de centrala färdigheterna, läsa, skriva och räkna som ska förbättras. Men idag säger många lärare att de överhuvudtaget inte arbetar aktivt med skrivträning. Enligt en undersökning i tidningen Ämnesläraren är det var femte lärare som inte gör det. Om politikerna utökar skoldagen men timmarna inte fylls med metodisk och beprövad undervisning, ja då är det ju ingen framgång.
Många examinerade lärare tycker i efterhand att deras lärarutbildning fokuserade för mycket på det teoretiska och hade för lite inslag av metod kring hur man faktiskt lär ut färdigheter. Det skulle ju kunna vara en ledtråd varför barn inte lär sig skriva och räkna, och det skulle i sådana fall vara en som inte åtgärdas med fler undervisningstimmar.
Ytterligare en invändning mot förslaget att utöka alla elevers studieplan är om det är tillräckligt träffsäkert. Svensk skola i dag rymmer stora skillnader. På många orter är kunskaperna i läsa, skriva och räkna goda. På andra orter kan det vara väldigt många barn som kämpar. Om politiken vill få fler barn godkända för gymnasiet borde resurserna kanske öronmärkas och skickas till de skolor som har störst problem.
Sist men inte minst är det svårt att diskutera den svenska skolans utmaningar utan att komma in på frågor om uppförande och ordning. Strax innan jul kom SVT med en granskning av elevvåldet. Granskningen handlade bara om Stockholms län men visade att det bara på ett år förekom nära tvåhundra fall av våld och hot mot lärare. I vissa skolor ska det ha utvecklats till en vardag och belagts med en tystnadskultur. Då kommer några extra undervisningstimmar inte ha någon betydelse.