Skolvalet är en god källa till rubriker. Sverigedemokraterna blev största parti i den nationella sammanräkningen, men också i Norrbotten och det med ännu större marginal. Här fick partiet nästan 30 procent i skolvalet. Skolungdomarna i Luleå var lite njuggare mot de gula, här gav blott nästan 21 procent av eleverna partiet sin röst.
Också Moderaterna fortsätter att överprestera kraftigt i skolvalet. Nästan 24 procent i det nationella skolvalet, 21,51 procent i Norrbotten och 20,6 procent i Luleå. Vad skulle inte partiet ge för ett sådant utfall i ett faktiskt val?
Centerpartiet överpresterade faktiskt något litet i Norrbottens skolval där man lyckades skrapa ihop 7,56 procent jämfört med 6 procent i det faktiska valet. För övriga ser det betydligt tråkigare ut.
S har helt enkelt ingen dominerande ställning bland dagens skolelever. I den nationella sammanräkningen fick partiet 18,47 procent och blev blott tredje största parti. I Norrbotten knep partiet andraplatsen med 21,8 procent, med Moderaterna flåsandes i nacken. I Luleå lyckades partiet fortfarande befästa sin ställning som största parti med 21,72 procent av rösterna. Både SD och M låg dock över 20 procent.
I grund och botten är detta inte så märkligt. Det handlar om unga som har vuxit upp i ett Sverige där S inte något monopol på regeringsmakten. För de flesta har det varit vanligare med borgerliga regeringar än socialdemokratiska. Den särställning som S har åtnjutit i svensk politik under så lång tid finns helt enkelt inte kvar längre. Och det kommer att märkas än mer under kommande decennier. S presterar genomgående ännu sämre bland högstadieelever än bland gymnasieelever – och båda kategorierna är ljusår ifrån stödet bland "vuxna".
Hur är det då med den här vurmen för Moderaterna och kanske framför allt för Sverigedemokraterna? Tja, det finns förstås en hel del att invända mot skolvalet. Till att börja med är det inte ett faktiskt val. I ärlighetens namn är det mer av ett rollspel, en utbildningsfunktion. Med detta kommer också att det är riskfritt att rösta hur som helst. Man behöver inte vara med och ta ansvar för sitt röstande genom att leva i det samhälle man röstar fram efteråt.
Det är också långt ifrån alla elever som deltar i valet. I Luleå var det Luleå Gymnasieskola, NTI gymnasiet och Nya läroverket som deltog. Det finns således skäl för den som så önskar att ifrågasätta hur mycket valet faktiskt säger om skolungdomarnas politiska preferenser i en bredare mening.
Å andra sidan finns det också mycket som talar för att man bör ta resultatet på allvar. S eroderade särställning följer ett logiskt mönster. Men det är mer än så. Det finns anledningar att tro att vurmen för SD och M är betydligt mer än bara ett omfattande trollande av vuxenvärlden. En sådan faktor är att det är ihållande trend. Vi har sett samma sak nu i flera skolval. Det minskar sannolikheten för att det skulle vara ett hyss snarare än en opinionsyttring.
En annan faktor som spelar in är att ungdomar till stor del – och trots vuxenvärldens försök att motverka detta – lever i en delvis avgränsad verklighet i avsaknad av sedvanliga regler och framför allt upprätthållande av dessa. Bristen på straff för kriminellt agerande hos unga har lett till en verklighet där unga i högra grad upplever invandringens baksidor än vad vuxna gör. De så kallade förnedringsrånen är ett exempel på detta.
Givet detta är det inte osannolikt att många unga har identifierat det hela som ett problem och söker sig till de partier de upplever erbjuder den bästa politiken för att lösa problemet. Och för den som prioriterar minskad invandring, lag och ordning – även bland yngre, och en hårdare integration är Moderaterna och Sverigedemokraterna de två mest logiska alternativen.
Tittar man på SVT:s vallokalsundersökning ser man också att Moderaterna var största parti bland 18-21-åringar med 21 procent av rösterna. SD kom visserligen först på fjärdeplats med 15 procent, men det var ändå mer än bland väljarna i stort.
Sammantaget finns det ganska goda skäl att tro att resultatet av skolvalet faktiskt i någon utsträckning speglar ungdomarnas politiska preferenser. Moderaterna går framåt och Socialdemokraterna byts sakta men säkert ut mot Sverigedemokraterna. Det är en långt ifrån otänkbar framtid. Och bara möjligheten borde ge samtliga partier anledning att fundera intensivt på framtiden.