På en vansinnigt ytlig nivå är det ju värnpliktiga bra för omsättningen här uppe. De tillbringar det mesta av sin tid här och spenderar förstås en del pengar i våra affärer. Utmärkt. Förhoppningsvis får de också en smak för det goda livet som erbjuds här och vill stanna kvar. Det behövs men det är ingen lätt ekvation att sälja in, och det har väldigt lite med Luleå att göra.
Kuriren rapporterade nyligen från F21:s tillställning för att hälsa de nya värnpliktiga välkomna. Det måste nästan ha varit möjligt att ta på förväntan i salen. Det är en stor sak att göra värnplikten. Man vet inte riktigt vad som väntar, man har hört saker, man föreställer sig en del annat. Somligt kommer att visa sig stämma överens med verkligheten och annat kommer att både över- och underträffas.
Dessa grönklädda ungdomar är något så ovanligt som oklanderligt spenderade skattepengar in action. Försvaret av riket och våra grannar och förhoppningsvis snart även allierade har varit underprioriterat under en lång tid. Det håller på att förändras. Försvaret ska växa och bli större. Även F21.
I år tar F21 emot 170 värnpliktiga. Om tre år ska antalet nästan ha fördubblats och vara uppe i 300. För att det ska vara möjligt krävs dock en hel del. Inte minst att staten erbjuder Försvarets anställda vettiga anställningsvillkor. Det har de inte haft på länge. Försöket med att avveckla värnplikten misslyckades huvudsakligen på grund av att man aldrig prövade att erbjuda ens rimliga villkor.
Kring 30 personer på F21 ansökte om studieledigt i våras och ytterligare några tiotal ska ha ansökt om detsamma i höst. Om Försvaret inte klarar av att behålla sin personal kommer den inte att klara av att växla upp verksamheten. Det går helt enkelt inte. Värnpliktiga måste utbildas och vem ska göra det om Försvarets anställda inte är där?
Alla vet om att det är knapra tider och det finns mycket som är högprioriterat när det kommer till försvaret av Sverige. Men insikten om att det är människorna på marken – eller i flygvapnets fall uppe i luften – som utgör grunden som resten ska byggas på måste finnas på försvarsdepartementet om detta ska kunna lyckas.
Det handlar om människor som vi i förlängningen ber försvara vårt land med sina liv. Det minsta vi kan göra är att erbjuda dem dugliga eller helst bra villkor. Vi kommer nämligen aldrig att kunna fylla F21 om vi bara erbjuder McDonaldslöner.