Sverige och Finland skulle tillsammans kunna garantera säkerheten i Ösersjöområdet om länderna bara ville. Var för sig utgör våra två länder däremot knappt något hinder alls för den stora och inte minst allt aggressivare grannen i öst.
Om detta påminner Hain Rebas, historiker och tidigare Estlands försvarsminister, i tankesmedjan Frivärlds blogg Säkerhetsrådet (20/10). Han pekar på den pinsamma obalansen i samarbetet som manifesteras i lagen om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland. Den består av sex paragrafer. Av dessa handlar fem om hur Finland kan hjälpa Sverige. En handlar om att Sverige får hjälpa Finland – så länge Sverige inte är i krig och det inte är någon väpnad konflikt på finskt territorium.
Finlands sak skulle bli vår i betydligt högre utsträckning än i dag. Sverige är inte ett alliansfritt land och ett lämpligt första steg i en ny säkerhetspolitisk doktrin för vår tid vore att ingå en faktisk försvarsallians med Finland. Det låter sig dock inte göras utan vidare. För att det ska vara meningsfullt måste upprustningen av det svenska försvaret genomföras resolut.
Ett faktiskt försvarssamarbete kräver, vilket Rebas påpekar, att det finns en gemensam försvarsvilja. I dag är det nog lite si och så med den saken och coronakrisen har knappast förbättrat relationerna mellan Sverige och våra grannländer. Detta är sorgligt men framför allt skadligt. Säkerheten i Östersjön, men även här uppe, kräver att Finland och Sverige hittar tillbaka till varandra. Det förtjänar att prioriteras.
Att som Rebas föreslår subventionera flyg- och båtresor mellan länderna förefaller onödigt. Det är varken dyrt eller otillgängligt i dag. Men på andra områden finns mycket att göra. Fänrik Ståls sägner av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg förtjänar hur som helst att läsas av svenska skolelever. Finska borde därtill erbjudas oftare som språkval i skolorna. Svenska medier är notoriskt dåliga på att bevaka grannländerna. En regeringskris i Finland kan gå obemärkt förbi medan vi skulle översvämmas av rapporter från ett fyllnadsval till den amerikanska senaten.
Sverige är alltjämt ett säkerhetspolitiskt hål. Det har börjat förändras men det går för långsamt och görs alldeles för lite. Med åtgärder som ändå borde vidtas på helt andra grunder skulle vi börja bygga en faktisk allians med vårt gamla brödrafolk. Den västra rikshalvan måste faktiskt göra sitt nu.