Det händer mycket som är dåligt för nerverna just nu. Den ryska ledningen gör uppenbart allt den kan för skrämma och provocera omvärlden just nu. Kanske tänker den även slå till. Man vet aldrig riktigt med Ryssland. Det är ett land som agerar lite på sitt eget sätt. De rör om i grytan och ser vad som händer. Kanske slår man till. Kanske backar man och kallar alla paranoida.
Men det är mycket mer som sker just nu än truppsamlingar vid Ukrainas gräns. Drönarna som dykt upp bland annat vid varenda återstående kärnkraftverk i Sverige är ett exempel. Det är ingen bortskämd odåga som är i farten med så där avancerad och kraftig utrustning. Och tänk att ett ryskt fartyg bara råkar ta det lite lugnt utan egentligt skäl utanför Öland i samband med flygningarna vid Oskarshamn. Men vem vet, det kanske är helt orelaterat.
Försvarets materielverk har aktiverat kris- och krigsstab på grund av det säkerhetspolitiska läget. Det beskrivs som en försiktighetsåtgärd men är ändå väldigt talande. Det är svårt att inte fundera på hur situationen upplevs i Ukraina, som ju onekligen finner sig i en betydligt mer pressad situation än vad vi gör.
Många är nog rätt luttrade efter åratal av väpnade konflikter med Ryssland. Många lär ändå vara riktigt rädda, några nära panik. Och det kan man ju förstå. Krig är ju något som verkligen är värt att vara rädd för. Vilket märks i Tyskland.
Ukrainas ledning försöker desperat få stöd från alla håll det kan. Militär materiel av alla slag behövs. Europas mest krigsskadade land Tyskland håller dock emot. Tyskarna förefaller helt ha tappat förståelsen för vapenmakt som balanserande faktor och något nödvändigt för att avskräcka parter med dåligt uppsåt. Men visst, särskilt mycket praktisk hjälp lär väl inte komma från Sverige heller.
Men balternas envisa vilja att stå upp för vad de tycker är rätt imponerar. Inte minst Litauen som tar sig an både Kina och Ryssland samtidigt. Men alla tre länderna är ganska små, de har begränsade resurser och vad som kan kallas en utmanande geopolitisk position. Ändå lovar de rakryggatt ut att stödja Ukraina om det blir anfallet. Samtidigt står den moraliska supermakten Sverige och mumlar om hur oacceptabelt olika saker är.
För balterna är utrikespolitik mer än bara retorik, det är agerande också. De imponerar gång på gång och Sverige har en hel del att lära av sina grannfolk på andra sidan Östersjön. Det känns ändå lite tryggt.