Regeringen och Sverigedemokraterna presenterade på torsdagen ett nytt lönekrav för den som vill arbetskraftsinvandra till Sverige: hon måste tjäna åtminstone 26 560 kronor i månaden, i stället för det tidigare kravet om 13 000 kronor i månaden. Förändringen är planerad att träda i kraft redan i oktober i år.
26 560 kronor i månaden motsvarar 80 procent av medianlönen i Sverige. Det är med andra ord inget högt krav, och det är dessutom ett lägre krav än det som beslutades om i Tidöavtalet. Det nuvarande kravet på 13– 000 kronor i månaden är däremot faktiskt häpnadsväckande lågt. Det är i det närmaste omöjligt för någon att hålla en rimlig levnadsstandard på en sådan lön. Bara av det skälet är höjningen motiverad.
Att systemet utnyttjas genom så kallade spårbyten i asylärenden gör likaså höjningen nödvändig. Rapporterna om utbytesstudenter som egentligen kommer hit för att ta låglönejobb visar att migrationen fortfarande inte fungerar som den ska. Likaså reportagen om de missförhållanden inom assistansbranschen där man anställer sin familj för att erhålla uppehållstillstånd.
Eftersom lönekravet fortfarande är relativt lågt får man anta att det är just dessa problem som regeringen, med migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) i spetsen, vill i första hand prioritera. Det är en klok avvägning.
Förslaget har kritiserats från olika håll. Svenskt Näringsliv och Centerpartiet har båda uttryckt kritik för att detta vore ett avsteg från den behovsstyrda arbetskraftsinvandringen. Men så är inte fallet. Sverige är i första hand i behov av högkvalificerad och utbildad arbetskraft.
Regeringen har också gjort undantag för exempelvis säsongsarbetare. Att vissa arbetsgivare kan få det svårare att rekrytera till följd av detta beslut är förvisso möjligt, men det är rätt få yrken som erbjuder lägre lön än 26 560 kronor i månaden. Det rör sig främst om snabbmatsrestauranger, städjobb och hemservicebranschen. Det är ett relativt litet pris att betala för en fungerande migration.
Ett högre lönekrav kommer inte att lösa alla problem. Men det är ett steg i rätt riktning. Det är naturligtvis inte rimligt att man genom att ta ett lågavlönat arbete fram tills nu kunnat erhålla permanent uppehållstillstånd för sig och hela sin familj. Och det är ännu mindre rimligt att man kunnat utnyttja människor genom att erbjuda så låga löner eftersom att deras uppehållstillstånd varit beroende av deras anställning.