Luleå kommun ville höja hyran för en operatörs mobilmaster på sina fastigheter. Det slutade med en vägledande dom från Högsta domstolen som inte ens operatörerna själva borde vilja ha.
Operatören 3GIS har nu fått ledningsrätt för sin utrustning på vissa av Luleå kommuns fastigheter. Det innebär att Luleå kommun har förlorat rätten att helt själv bestämma över de aktuella fastigheterna. Ledningsrätt gäller för all framtid om det inte sker en ny förrättning av Lantmäteriet. Tidigare hyrde operatören plats för sin utrustning av fastighetsägaren, i det här fallet Luleå kommun.
Ledningsrätt ska tillämpas med försiktighet eftersom det sker med tvång gentemot fastighetsägaren. Därför sker alltid en lämplighets- och behovsprövning.
Det är här problemen börjar hopa sig. Domstolen tog hänsyn till att utrustningen redan fanns där, eftersom operatören redan hyrde plats – därmed talade det för att det också var lämpligt. Det är inte så lyckat. Fastighetsägares vilja att hyra ut till operatörerna lär minska rejält när risken för tvångsupplåtelse ökar.
Nu kan Luleå kommun komma att fatta ett principbeslut om att säga nej till att hyra ut till mobiloperatörer. Till Kuriren säger Luleå kommuns fastighetschef att det sannolikt blir ett ärende för politikerna att ta ställning till. Det är förståeligt eftersom ledningsrätten kan göra det svårare att förtäta, bygga ut och bygga om. Och Luleå kommun har ju en ambition att förtäta staden och göra den mer attraktiv.
Domen lär inte vara särskilt bra för operatörerna heller. När fastighetsägares vilja att hyra ut sina fastigheter minskar lär också behovet av att ansöka om ledningsrätt hos Lantmäteriet öka. Det allra smidigaste måste vara att teckna hyresavtal i stället. Nu framstår det dock inte som särskilt attraktivt för fastighetsägare att göra det. Förvisso innebär det inte samma förutsebarhet, men det verkar ändå vara en lösning som värdesätts och som har fungerat. Bara i Luleå finns 100 hyresavtal för basstationer.
I mitten av detta står allmänheten som den största förloraren när fastighetsägare blir motsträviga och operatörerna får sämre förutsättningar att bygga ut infrastrukturen.
Domen från Högsta domstolen är inte en vinst för någon. Den är effektiv om man eftersträvar en så långsam utveckling som möjligt. Varken Luleå kommun, operatörerna eller allmänheten kommer tjäna på mer tidskrävande processer. Detta är något lagstiftaren behöver se över.