På DN Debatt skrev hon att ”det är nu viktigare än någonsin med politisk handling som gör hållbar och hälsosam mat tillgänglig och prisvärd för att göra det enkelt för konsumenten” (13/3).
Till grund för hennes krav låg Nordiska ministerrådets nya kostråd. Ungefär vart åttonde år tar rådet fram nya näringsrekommendationer. De senaste rekommendationerna är de första där miljömässig hållbarhet ska räknas in i underlaget.
Det hade kunnat vara en god idé om processen inte varit behäftad med en rad problem. Råden riskerar att leda till betydande minskningar av animalieproduktion i Norden. Trots att vår region har goda förutsättningar att öka produktionen av mjölk och nötkött.
Däremot har vi begränsade möjligheter att odla många av de grönsaker arbetsgruppen bakom näringsrekommendationerna menar kan ersätta animalieprodukterna. Det är svårt att se det tillrådliga i näringsrekommendationer som kräver ökad import och kosttillskott för att inte skapa matbrist och ökad ohälsa. Lika så är det svårt att se logiken i att en produktion som kan föda den egna befolkningen är en belastning.
Det är å andra sidan inte konstigt att näringsrekommendationerna landat så fel. Frågan har varit illa beredd från start. Gruppen har letts av författaren till en tvivelaktig bok om mat mot cancer. Han har också fått kritik från forskare med hållbarhetsfokus som lämnat gruppen (Nationen 18/2 – 23). Andra forskares starka ideologiska synpunkter på djurhållning får anses prägla rapporten.
De näringsrekommendationer gruppen tagit fram argumenterar mot analyser i själva rapporten. Känslan är att man på förhand bestämt att rekommendationerna ska kräva minskad konsumtion av animalier. Men utan fullgod referenslista och översikt över hur olika parametrar värderats är det för utomstående omöjligt att bli klok på hur arbetet egentligen gått till
Givet alla tveksamheter kring processen i kombination med de negativa konsekvenserna för både näringsliv, livsmedelssäkerhet och folkhälsa borde de nya näringsrekommendationerna aldrig ha publicerats. Och även om direktiven var att ta fram nya rekommendationer i denna riktning är det inte tjänstemännens sak att bedriva politik.
I synnerhet inte när mottagarna för tjänstemännens opinionsbildning är politikerna. Tjänstemännens jobb är att stötta politiken genom att tillhandahålla fakta och verkställa beslut. De ska inte börja påverka den politiska dagordningen. Därför passar mötet i Karlstad bra för landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och hans ministerkollegor att ta tjänstemännen vid Nordiska ministerrådet i örat.