Sverigedemokraterna och dess företrädare beskrivs och behandlas numera som vore de mytiska, svartmagiska varelser. Väldigt mäktiga och omöjliga att rå på. Pekar en sverigedemokrat på något får den det. Ingen kan, törs eller ens vill säga emot dem. De härskar oinskränkt över Sverige nu.
Så när Sverigedemokraternas Tobias Andersson, ordförande i näringsutskottet, säger att SD saknar förtroende för Göran Persson som LKAB-ordförande låtsas många som att det därmed nästan är säkert att Persson kommer att bli av med jobbet. Det är en bisarr teater som skämmer ut alla som deltar.
Sverigedemokraterna har åsikter om många varierande saker, stort som smått. Ibland sammanfaller dessa uppfattningen med regeringspartiernas och ibland inte. Sannolikheten att SD ska få igenom sina infall i frågor som inte ingår i Tidöavtalet och som inte sammanfaller med regeringens uppfattning är försvinnande liten.
Göran Persson sitter följaktligen tämligen ohotad i den statliga gruvjättens ordförandebo. Det kan inte ha kommit som en chock för någon i debatten. Den är nämligen mest på skoj, ett slags lek och skådespel. Utöver att vara enormt påfrestande är det förmodligen dessutom kontraproduktivt.
Vänsterns härförare borde ha lärt sig av borgerligheten. Under åtta år gjorde många borgerliga debattörer och kommentatorer misstaget att försöka nagla fast varje dåligt och impopulärt beslut som den rödgröna regeringen fattade på Miljöpartiet. Det fanns förstås en viss logik i det. MP var det överlägset minst populära partiet av de två och många var rädda för var de skulle kunna tänkas hitta på härnäst och tvinga med sig sossarna på. Det finns påtagliga likheter med vänsterns nuvarande förhållningssätt till SD.
Men beteendet gjorde att Socialdemokraterna isolerades från många av regeringens impopulära beslut – som om partiet inte hade med saken att göra. På samma sätt håller nu åtskilliga på den vänstra planhalvan på att friskriva Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna från deras politiska beslut.
Det vore möjligen inget att klaga på från en liberalkonservativ horisont om det nu inte vore för att det är så enastående irriterande under tiden. Sverigedemokraterna är inte rymdimperiet. Jimmie Åkesson är inte John Wick. Tobias Andersson kontrollerar inte Ulf Kristersson (M) som Saruman kontrollerade kung Théoden. Skärp er.