Minst ett hundratal bostadsrättsinnehavare har lurats. Företagaren har bland annat använt föreningarnas pengar för att betala en tomthyra i en annan kommun och flera hundratusentals kronor har förts in i en affärspartners bolag. Flera föreningar har nu betalningsanmärkningar och skulder hos Kronofogden. Flera av bostäderna riskerar nu att säljas på exekutiv auktion.
Bedrägeriet fungerar så att byggföretaget fortsätter att leda föreningens styrelse även efter att bostäderna är färdigställda, då seriösa bolag brukar lämnar över styrelsen till de boende. På så vis får de boende inte insyn i föreningens ekonomi. Under tiden fortsätter de boende att betala sina avgifter till föreningen, medan styrelsen använder pengarna för egen vinning i stället för att betala av banklån och andra utgifter.
Upplägget är beroende av köparnas godtrogenhet och passivitet. I flera fall har situationen tillåtits fortgå i flera år, trots att styrelsen underlåtit att kalla till föreningsstämma. Det är tyvärr alldeles för vanligt att boende inte engagerar sig i sin bostadsrättsförening, och snarare tycker det är skönt att någon annan sköter det. Man vill att det bara ska fungera, och i de allra flesta fall har det gjort det och gör det fortfarande.
Branschorganisationen Fastighetsägarna Stockholm visar dock i en rapport från 2019 att runt 3 000 brf:er blivit utsatta för ekonomisk brottslighet. Man befarar också att mörkertalet är stort. Ekobrottsmyndigheten har varnat för att den här sortens brottslighet blir allt vanligare.
Utan motstånd blir det lätt för bedragare att utnyttja en förening och i värsta fall driva den till konkurs. Vid köp av nyproducerade bostäder behöver man kolla upp byggherren, och när man flyttat in bör man vara delaktig i och granska föreningens arbete. Om det inte kallas till föreningsstämma bör man kontakta Bolagsverket för att få till stånd en extrastämma.
Det är naturligtvis bedrövligt att sådan ekonomisk brottslighet sker. Men det är ett faktum att ett system som bygger tillit fungerar allt sämre i Sverige. Det är möjligt att det även behövs fler möjligheter till insyn från myndighetshåll, men det vore en betydligt mer kostsam och komplicerad lösning än att individen först tar sitt eget ansvar. Det må vara rätt tråkigt, men den som är åtminstone lite engagerad är sällan den som kommer att bli lurad.