I en debattartikel i tidningen Flamman ondgör sig några klimataktivister över kritik som de fått. Bland annat att aktivism riktad mot enskilda, till exempel mot Vasaloppsåkare, inte är civil olydnad.
De tycker inte heller om den mycket viktiga poängen att klimatpolitik varken kan eller ska avgöras i domstol. Detta trots att det är självklart att domstolar enbart kan döma under de lagar som finns, inte skapa nya. Det blir ”tydligt att borgerliga skribenter vill strama åt demokratin till att endast omfatta det parlamentariska systemet,” skriver aktivisterna.
Vår demokrati bygger på att folket väljer representanter som stiftar lagar och fattar beslut. Dessa lagar gäller alla, och deras legitimitet kommer av att de skapats i en process som inkluderar hela folket, direkt eller via representanter. Att bryta mot dessa lagar innebär att man ställer sig utanför den demokratiska processen.
Utomparlamentariska metoder som bryter mot lagar underminerar principen om att beslut ska fattas gemensamt och fredligt inom demokratins ramar. Genom att agera utanför systemet, och inte sällan mot det, gör aktivisterna anspråk på att deras egen övertygelse ska stå över det kollektivt beslutade. Det är en elitistisk hållning, eftersom det innebär att deras vilja ska väga tyngre än demokratin.
Utomparlamentariska handlingar som bryter mot demokratiskt beslutade lagar är per definition odemokratiska. Att vara missnöjd för att demokratin inte omfattar odemokratiska aktioner är som sagt ett mycket märkligt perspektiv.
Ännu märkligare blir det när några av aktivisterna, förutom att vara del av de utomparlamentariska nätverken Återställ våtmarker och Extinction Rebellion, också är politiska toppkandidater, till och med talesperson, för Klimatalliansen. Inför valet till EU-parlamentet visade Expressens granskning att fem av Klimatalliansens 19 kandidater dömts för brott kopplade till klimataktivism.
Det är inte rimligt. Man måste välja det sätt man vill förändra samhället på. Antingen verkar man som politiker inom demokratins ramar, eller utanför dem som aktivist. Man borde inte kunna göra anspråk på en plats i lagstiftande församling samtidigt som man bryter mot de lagar man inte tycker om.
Den som vill verka för förändring har all rätt att göra det. Men det kräver att man gör ett val. Antingen den parlamentariska vägen, eller den oparlamentariska. Att välja båda underminerar demokratin.