Regeringen avser att inte förlänga förordnandet för Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik. Detta har orsakat en del forcerad förskräckelse hos delar av den nyblivna oppositionen och deras kommunikativa marktrupper.
Att en ny regering vill ha nytt ledarskap på nyckelpositioner i den omläggningen man ämnar genomföra är dock varken konstigt, ovanligt eller fel. Det finns inget skäl att behålla politiskt utsedda chefer för myndigheter vars verksamhet man har allvarliga invändningar mot. En person kan vara en bra chef för en myndighet under en regering och oduglig under en annan. Eftersom man vill uppnå olika saker.
Utnämningsmakten är därtill ett av de viktigaste verktygen för att kunna säkerställa att beslutad politik genomförs på myndighetsnivå. Myndighetschefer skall tillsättas på kriterierna förtjänst och skicklighet. Det saknas inte tillfällen när socialdemokratiska tillsättningar skulle kunna ifrågasättas på just dessa grunder. Men att bemöta kritiken med exempel på när andra sidan gjort fel skulle vara ett implicit erkännande att man gör samma fel.
Fortsätter Ulf Kristerssons (M) regering att låta förtjänst och skicklighet stå som ledord för tillsättningar, förlängningar, ickeförlängningar och omplaceringar av myndighetschefer kommer gnisslet och gnället sakta öka i volym.
Brösttonerna får inte tas som inteckning för att det man gör är fel – snarare tvärtom. Politisk förändring är som att spela Super Mario. Större och tuffare motståndare indikerar ofta att man är på väg åt rätt håll.
Om gnället övergår i angrepp och insinuationer om att det regeringen gör skulle utgöra ett hot mot demokratin hänvisar man till regeringsformen och frågar om angriparna ser något problem i att man följer denna. Vill man ändå gå i polemik saknas det inte exempel på när socialdemokratiskt ledda regeringar på olika sätt rundat denna.
Timbros rapport Enpartistaten är ett bra avstamp och påvisar tydligt hur effektivt man genom snedvriden tillsättning av nyckelpositioner kan driva sin politisk agenda oavsett parlamentariskt läge. De som upptäckt, och använt detta verktyg, vet hur kraftigt det är och vill såklart inte att detta skall vara tillgängligt för den andra sidan.
Därför skyr man inga som helst medel för att beskriva varje kursändring, hur liten den än må vara, som ett hot mot demokratin.