Lulebo på hal is igen när vinterkylan knackar på

Lulebos frostiga relation till sina hyresgäster talar för att man bör avyttra mer av beståndet.

Hyresgäster i väntan på att Lulebo ska fixa värmen.

Hyresgäster i väntan på att Lulebo ska fixa värmen.

Foto: Ana_J/Pixabay

Ledare2021-12-03 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Det senaste i följetången om sorgebarnet Lulebo är att hyresgäster tvingas bära dubbla sockar och tjocka tröjor för att inte frysa. Bekymret har uppstått i ett årgångshus för de som är 65 år eller äldre. Lulebo har inte agerat, trots att bolaget borde ha förstått att det måste göras när människor ringer in och säger att det är kallt.

Det tycks dessvärre vara ett återkommande problem. Förra vintern märkte boende på Åkerbärstigen på Hertsön tydligt av temperaturskillnader i lägenheterna. Hyresgäster tvingades ställa in extra element och själva isolera fönsterna provisoriskt.

Det är normalt att det kan uppstå trubbel med värmen i fastigheter. Lulebo har dock inte bara problem med värmen ibland, utan brister också i sina rutiner vad avser information och kommunikation med sina hyresgäster. Tidigare i år rapporterades om hur Lulebo ignorerade en hyresgäst som gjorde flera felanmälningar, påtalade konstig lukt samt uppkomsten av eksem och andningssvårigheter. Det var ett omfattande mögelangrepp, men det tog närmare ett år och en akut vattenskada innan Lulebo lyssnade.

Lushärvan på Norra Strandgatan ligger fortfarande färskt i minne. Problemen började i oktober 2019 och sista saneringen var klar i januari i år. Det är svårt att påverka förekomsten av löss, men däremot hur man hanterar situationen. Inte heller dessa hyresgäster ansåg sig bli lyssnade på och de fick kämpa för att få ersättning efter den utdragna saneringen.

Bolaget har länge eftersatt underhållet och beräknas ha en underhållsskuld på tre miljarder kronor. Det var ett av skälen, utöver att locka fler fastighetsaktörer till Luleå, till att kommunen valde att sälja ut delar av beståndet. Det gav 1,6 miljarder kronor till bolagets kassa. Trots ett stort underhållsbehov – senare preciserat till hela tre miljarder – valde Luleå kommun att vittja bolaget på 400 miljoner kronor. 

Att locka fler aktörer till Luleå visade sig framgångsrikt och bostadsbyggandet ökade markant. Fler bostäder behövs fortfarande. Det finns heller inget självändamål att Lulebo ska vara ett så pass dominerande bostadsbolag som det är. 

Att det gång på gång uppdagas allvarliga brister visar att allmännyttan kanske inte är så nyttig. Om bostadsbeståndet missköts och bolaget förefaller ointresserat av att faktiskt ta hand om hyresgäster är det kanske bättre för alla att sälja ut fler fastigheter. Kanske är det så enkelt att Lulebo är för stort för sitt eget och hyresgästerna bästa.