Vinnarna på årets Luleå business awards är värda både uppmärksamhet och pmpa och ståt. Men bättre vore en ordentlig näringslivspolitik.
Glitter! Glamour! Näringslivet och dess entreprenörer i spotlightens ljusa sken! Det går att förstå varför många verkar uppskatta Luleå business awards, kommunens årliga näringslivsgala som arrangeras av det kommunala bolaget Luleå business region.
Och för all del – företagare är värda att uppmärksamma. De förtjänar att prisas och uppskattas för allt sitt fantastiska arbete som sammantaget bidrar till att göra kommunen beboelig för oss alla. De ger inte blott upphov till en vansinnig mängd skatteintäkter som finansierar väsentliga delar av vår välfärd och gemensamma tillgångar. Men de tjänster och varor de tillverkar, säljer och tillhandahåller skapar samhället vi bor och lever i. De är livsnerven i Luleås kropp.
Fredagens pristagare, med beundransvärda Anna Stålnacke i täten som Årets företagare, är hjältar. De är framgångsrika och satsat både sina tillgångar och sin tid – ibland mer av båda än vad som är att rekommendera – för att nå dit de är i dag. Självklart ska de hyllas. Men det hade i ärlighetens namn varit bättre om det var företagen själva stod för arrangemanget och lät kommunen vara med på ett hörn om de så önskade. Det är visserligen primärt näringslivet, inte minst i form av sponsorerna, som står för slantarna och det berömvärda engagemanget, men det är kommunen genom Luleå business region som är huvudarrangör och därmed den offentliga avsändaren. Det rimmar illa med verkligheten.
För Luleå kommun är inte särskilt förtjust i företag. Läpparnas bekännelse ges visserligen titt som tätt, och fagra löften om att nu ska minsann näringslivsklimatet förbättras kommer årligen i samband med att kommunens prestationer på området återigen har bedömts kraftigt undermåliga.
Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande i Luleå, är väldigt bra på att säga att företag är viktiga. Men dålig på att visa detta i handling.
Men det faktiska handlandet ser brutalt annorlunda ut. I verkligheten har Luleå kommun, eller egentligen och mer rättvist det socialdemokratiska styret, en företagsfientlig inriktning. Företag och företagare betraktas i bästa fall som ett nödvändigt ont – det blir svårt att få igenom exempelvis kommunala frisersalonger – och i värsta fall som motståndare. En inställning som också har smittat av sig på stora delar av förvaltningen. Detta bekräftas år efter år i Svenskt näringslivs undersökningar.
Luleå kommun gör allt i sin makt för att hålla så många företag som möjligt borta härifrån. Helst skulle väl all verksamhet vara offentlig. Stora etableringar har visserligen varit prioriterat, men de befintliga små och medelstora företagen som ofta prisas på galan? Glöm det.
Näringslivsgalans vinnare är värda både uppmärksamheten och äran. Men ett par diplom och glitterströssel en kväll per år är ett dåligt substitut för en kommun som faktiskt bryr sig om företagarna.