Att få ett sommarjobb är verkligen inget att fnysa åt. Sommarlovet är långt och att få göra något produktivt i ett par veckor är både roligt och stärkande för karaktären. Sen är det förstås ingen nackdel att kunna visa framtida, potentiella arbetsgivare att man faktiskt har klarat av att inställa sig på utsatt tid och utföra ett tilldelat arbete.
Att kommuner tillhandahåller sommarjobb åt skolungdomar är inte kontroversiellt. De flesta av Norrbottens kommuner verkar dessutom ha en sommarjobbsgaranti för unga i de rätta åldrarna. Just detta år förefaller dock att bli ett undantagsår.
Det blir inga sommarjobb inom äldrevården – notabelt undantag är Haparanda som verkar ha tänkt lite längre än den givna ryggmärgsreflexen – och knappt några inom barnomsorgen. Detta utgör vanligtvis en stor del av vad som erbjuds ungdomarna. Återstår gör parkförvaltning, kök, städ och naturligtvis föreningslivet.
De flesta kommuner i regionen verkar ha involverat föreningslivet vilket är en utmärkt ordning. Civilsamhället är fullt av föreningar som utför en myriad av varierande verksamheter. Erfarenheter som är nog så mycket värda som dem som kan fås genom kommunens skapade arbeten.
Men varför använder sig inte fler kommuner av de många företag som finns? Övertorneå har gjort det en längre tid och Kalix gör det för första gången i år. Kanske är det en praktisk eftergift för att möta utbudsbortfallet som har uppstått i och med pandemin. Oavsett vilket är det positivt.
Det är inget fel i att kratta parker eller hjälpa till i ett storkök genom kommunens försorg. Å andra sidan ska det inte heller vara ett överordnat mål att skohorna in ungdomarna i kommunala verksamheter. Poängen med sommarjobben är ju att tillhandahålla ungdomarna en produktiv syssla samt en mindre förberedelse inför arbetslivet.
Kommunerna är förstås stora arbetsgivare över hela regionen, men långt ifrån den enda. Näringslivet är minst lika mångfacetterat som föreningarna och skulle kunna bidra med goda erfarenheter för många unga. Alla har inte möjlighet att ta emot sommarjobbare, men många har det och skulle säkerligen vara villiga att ställa upp.
Luleå har mycket att lära. I år har man ett samarbete med ett företag. Nog kan man bättre än så. Börja med att aktivt skapa kontaktytor mot det befintliga näringslivet så kommer ett dylikt samarbete att te sig naturligt inom en snar framtid. Det finns goda exempel i regionen, lär av dem.