Det har länge varit svårt att tro att LO var motståndare till de arbetsrättsliga lagar som infördes under Olof Palmes (S) statsministerskap på 1970-talet. Anpassningen gick oroväckande snabbt. Varför hålla på och förrhandla med arbetsgivarsidan när man påverka lagstiftningen genom Socialdemokraternas verkställande utskott?
I allt väsentligt rev Palme ned den svenska modellen där arbetsmarknadens parter var de som avtalade om villkoren. Därmed kastades en unik och välfungerande samhällsmodell på soptippen. Det ömsesidiga förrtroendet mellan LO och Saf som hade bidragit med stabilitet och standardhöjningar sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 förkastas också. Allt för att S var oroligt för att förlora arbetarrörelsens mer radikala element.
Har man väl gjort arbetsmarknadens villkor till en politisk fråga kan man inte sedan spela förvånad när något parti vill ändra reglerna. Det är en naturlig del av konceptet. Likafullt är uttalanden från LO-ledningen med anledningen av reformförslaget inte utan underhållningsvärde.
Kommunals ordförande Tobias Baudin tar till sportmetaforer och säger att det blev "väl 10-1 till arbetsgivarna". Men LO:s blivande ordförande Susanna Gideonsson, nu ordförande för Handels, tar ändå priset när hon säger till SVT att "hur det fungerar på svensk arbetsmarknad brukar parterna fixa alldeles själva och vi behöver inga politiska ingrepp i det".
Uttalandet till trots är Gideonsson givetvis införstådd med att detta gäller ändringar av en lag, något facket inte har fått mandat att sköta ens i Sverige, och inte omförhandling av ett kollektivavtal. Självklart är det också till arbetsgivarnas fördel. Det går knappt att justera las i någon annan riktning. Den har sedan den tillkom varit utformad till förmån för facket.
Vänsterpartiets hot om att fälla regeringen bör bemötas positivt av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ges möjligheten är det bara att ta den. I annat fall är det bara att glatt rösta igenom lagändringarna. De behövs. Det enda andra acceptabla förslaget vore att slopa arbetsrätten helt, skrota las, mbl och deras gelikar. Låt parterna avtala om saken så behöver vi inte längre enbart låtsas som om den svenska modellen lever. Det skulle också kunna innebära bättre, mer branschanpassade villkor.
Det är förstås fullt tillåtet för LO att vara emot reformförslaget. Men låtsas i vart fall inte som om arbetsmarknaden politiserades först nu.