Detta trots att SD växer sig allt starkare inom deras led. Denna vårdslöshet gentemot sina egna medlemmars förtroende kommer antagligen till ett högt pris.
IF Metalls förbundssekreterare hävdar att det handlar om Sverigedemokraternas syn på människors lika värde. Huruvida det finns någon sanning i detta påstående är fritt att tolka, men det vi vet är att LO olyckligt nog är en del av Socialdemokraterna. De finansierar socialdemokratiska valrörelser med mångmiljonbelopp, och stödjer även S genom att ”låna ut” sina medlemmar till kampanjande.
Det finns alltså goda skäl att misstänka att det inte har så mycket med Sverigedemokraternas människosyn att göra. Det är mer troligt att det rör sig om partipolitisk taktik.
Problemet med detta uppstår i och med fackets särställning i svensk politik. Den svenska modellen bygger på att två parter – facken och Svenskt Näringsliv – faktiskt representerar sina medlemmar och tilltänkta medlemmar. Det hade aldrig gått att acceptera ett Svenskt Näringsliv som inte representerar företagares intressen, och det rimliga vore att detsamma gällde för facken.
För vad händer egentligen om dessa sverigedemokrater tröttnar på att betala LO:s medlemsavgifter samtidigt som de behandlas illa? Ingen är ju tvungen att vara med i facket.
Risken är att fler av dem lämnar. Om det händer i tillräckligt hög skala så förlorar LO sin legitimitet som arbetsmarknadspart. Och om dessa sverigedemokrater även startar eget förbund så innebär det att den svenska modellen i praktiken har upplösts. Titta bara till konflikten i Göteborgs hamn, där hamnarbetarna valde att lämna LO-förbundet Transport och gå med i ett fristående fack, för att förstå hur kaotiskt det kan blir när det rör sig om 27,5 procent av samtliga fackmedlemmar landet över.
LO spelar sannerligen med höga insatser när de envisas med att fortsätta agera på det här viset. Frågan är vad man hoppas att uppnå. Det har inte gett någon vidare utdelning hittills. S är bara med knapp marginal störst bland LO-väljare. Det framstår som alltmer uppenbart att det handlar om en försvinnande elit som gör allt för att hålla kvar i sina privilegier så länge det är möjligt.
Kanske ser man fram emot att lämna arbetsmarknaden i spillror bakom sig. Annars bör man släppa taget om S och sträcka ut handen till sina medlemmar, oavsett vilket parti de röstar på. Det skulle lösa de flesta av fackens problem.