Försvarsminister Peter Hultqvist (S) skulle vara en fröjd för Försvarsmakten. Dessvärre har det visat sig att han har lika stort inflytande på regeringens politik som statsministerns städpersonal samtidigt som finansminister Magdalena Andersson (S) verkar prioritera rikets försvar strax lägre än etablerandet a v en svensk bas på månen.
När utrikesminister Ann Linde (S) utsågs drog många en lättnadens suck. Hennes föregångare Margot Wallström var en vandrande diplomatisk naturkatastrof som gång på gång försämrade relationerna till andra länder, nära såväl som långt borta. Med Linde skulle dock arrogansen och aktivismen försvinna.
Lindes intervju i tyska Deutsche Welles program Conflict zone i torsdags kan inte med hedern i behåll beskrivas som annat än katastrofal. Utrikesministern skulle svara på frågor om den svenska coronastrategin. Och det gjorde hon. Att hennes engelska inte var på nivå med intervjuarens, som har engelska som modersmål, är ingen stor synd. Däremot att Linde snabbt gick in i ett defensivt försvarsläge som varvades med aggressiva utfall mot intervjuaren är ett problem. Likaså att hon uppenbart for med osanning.
Tvärtemot vad utrikesministern uppgav är det inte fritt fram för vem som helst att testa sig i Sverige. Det finns dessutom inget som tyder på att smittspridnignen på svenska äldreboenden beror på en hög grad privata utförare. SVT:s statistik tyder dessutom på det motsatta.
Huruvida Linde visste att hon gav osanna svar, och därmed ljög, eller om det möjligen var så att hon trodde på det, och alltså var dum, är irrelevant. Utrikesministern saknar rätt att inte veta detta i en sådan situation. Vet hon inte ska hon inte svara på frågan.
Situationen förvärras dessutom genom Lindes exceptionella oförmåga att acceptera att hon inte agerade i det närmaste perfekt. Hon har tillstått att det möjligen fanns utrymme att vara något ödmjukare, något tydligare samt något kvinnligare. Vad utrikesministerns kön har med saken att göra har fortfarande inte klarlagts och det är förmodligen lika bra.
Lindes agerande visar bortom allt tvivel hur känslig coronahanteringen är för regeringen. Ingen får tillstå att regeringen har gjort minsta lilla fel. Regeringen har gjort detta till ett ställningskrig där inte en millimeter får släppas. Vad än regeringen inte vill visa upp för omvärlden är det värt att skämma ut landet för. Inte undra på att statsministern inte vill låta en granskningskommission informera väljarna före nästa val.