Du har sagt att Centerpartiet måste vinna tillbaka landsbygdsväljarna. Hur ska det gå till och är det ens möjligt?
– Jag menar att det måste vara ambitionen. Vägen dit går genom att bygga trovärdighet. Det får man genom tydligare sakpolitiskt fokus och mindre triangulerande.
– Jag tror inte att man ska prata så mycket om vem som vill sitta i regering med vilken statsminister. Just nu är det ofta att vi förekommer i sådana spekulationer. Det märker jag att människor irriterar sig på. Jag tror vi bygger trovärdighet och en starkare förhandlingsposition om vi står fria i opposition och fokuserar på hur vi flyttar mer makt närmare köksbordet, skapar strukturella förändringar för bättre lokal utveckling och ger människor mer frihet under ansvar.
Hur ser du på den sittande regeringens arbete? Hittills har Centerpartiet inte fört någon oppositionspolitik i landsbygdsfrågorna. Är ni nöjda med landsbygdsminister Peter Kullgrens politik?
– Regeringen har gjort bra saker men det finns också områden där den kunde göra mer. Man har förstås minskat bördan av bränslepriserna. Det är det många på landsbygden som uppskattar. Men sedan tycker jag att den här regeringen också skulle våga titta på frågan om lokala skattebaser. Många kommuner har tillgångar i till exempel vind- och vattenkraft. Men pengarna ser man aldrig röken av för de tar staten. Har man tur kommer en slant tillbaka i form av bidrag eller något jobb. Jag skulle vilja se att den lokala ekonomin fick behålla mer. Då kunde fler bygder börja satsa på utveckling.
– En annan fråga där vi vill elda på regeringen är skogsutredningen. Regeringen har flaggat för att den ska komma men den verkar ha fastnat någonstans. Det är dags att skogsfrågorna kommer upp på bordet för det håller på att hända grejer med äganderätten. Sedan måste det på allvar bli bättre förutsättningar för jordbruket. Nu finns det dessutom en insikt om jordbrukets betydelse. Det är en del av totalförsvaret. Alla måste ju äta. Om vi ska vara trygga måste jordbruket bli mer lönsamt och mer konkurrenskraftigt i förhållande till andra länder. Det kommer att komma både sött och surt till landsbygdsminister Kullgren.
Du har också pratat om att förändra det kommunala utjämningssystemet till att bättre kompensera landsbygden. Är det verkligen rätt prioritering?
– Det beror givetvis på vilket syfte man vill att systemet ska ha. Det kommunala utjämningssystemet kom ju till för att utjämna förutsättningarna mellan stad och land, vilket jag tycker att man ska hålla fast vid. I dag går en mycket stor del av pengarna till att utjämna för arbetslöshet och då går en väldigt stor del av kakan till storstadsregioner. Nog finns det utmaningar även där, men jag menar att det gör att landsbygdsaspekten av systemet mest blir en kuliss och att det dessutom minskar incitamenten för större städer att prioritera jobb och lokal tillväxt. Det finns också en landsbygdsskuld som har byggts upp under årtionden, av flera olika regeringar. Jag tycker det är rimligt om landsbygden får mer av pengarna i utjämningssystemet.
År 2019 var du den ende centerpartistiske riksdagsledamoten som röstade mot Stefan Löfven i en statsministeromröstning. Du verkar dock ha haft stöd framför allt bland centerföreträdare i Norrland. Vad är det som gör att Centerpartiet norr om Dalälven framstår som mindre benäget att inordna sig under Socialdemokraterna?
– I det offentliga stämmer den beskrivningen, men jag vet ju att jag även haft ganska stort stöd i andra delar av landet även om det inte alltid uttalats öppet. Är man uppvuxen i norra Sverige som är så dominerat av Socialdemokraterna blir det dock lite annorlunda. I många kommuner har vi levt under ett permanent socialistiskt maktinnehav. Robertsfors där jag bor är en gammal Centerkommun. Där är det Centern och Socialdemokraterna som är de stora partierna. Med Socialdemokraterna i själva bruksorten och Centern mer i omlandet. Där är våra politiker väldigt olika. Socialdemokraterna ser det som att man antingen är en socialdemokrat eller så är man mot dem. På många mindre orter har Centerpartiet har varit det enda alternativet till rött styre.