”Vi ser inte att vi släpper fram Sverigedemokraterna i en regering oavsett om vi ingår eller inte”, förklarade han. På frågan om sannolikheten för att L kommer att ändra sig om SD svarade Pehrson: ”Jag tycker inte det är sannolikt, inte ens önskvärt.”
Det här är inte något nytt besked. Långt innan valet deklarerade L sitt nej till en regering i vilken SD ingår. Inte ens omval var något man räddes. ”Om det går så långt är Liberalerna redo att möta väljarna i val både 11 september och 11 oktober”, förklarade Pehrson i maj år 2022.
Nog för att SD i dag inte sitter i regering, men dess stöd har varit en förutsättning för Tidöavtalet och en borgerlig regering. Och även om SD slåss med knepiga företrädare måste det medges att partiet inte orsakat de sakpolitiska överläggningarna några större friktioner.
Annat är det med L. Trots att partiet är riksdagens minsta och klarade fyraprocentsspärren med bara 0,61 procent tycks det tro sig vara i position att diktera villkoren för betydligt mycket större partier.
Att partiet fick under fyra procent av rösterna i 231 av landets 290 kommuner i EU-valet bör väcka eftertanke inom L. Att Liberalerna överhuvudtaget sitter i riksdagen är tack vare stödröster från främst moderata väljare – något som förpliktigar. L har redan svårt att behålla sina egna väljare, och tröskeln för att stödröstare från andra partier skulle tröttna är förmodligen ännu lägre om L fortsätter skapa onödiga konflikter.
Samtidigt spelar Liberalerna Sverigedemokraterna rakt i händerna. SD har inget att vinna på att sitta i nästa regering. Dess nuvarande position som stödparti ger inflytande utan det ansvar som följer av regeringsmakten. Tillräckligt nära för att känna värmen men inte så nära att man bränner sig.
Att Liberalerna nu öppnar upp för att skapa konflikt om Sverigedemokraternas roll i en framtida regering är därför inget annat än en tjänst till Åkesson. Nästa mandatperiod kommer EU:s klimatpaket Fit for 55 kännas av på riktigt med både höjda bränslepriser och ekonomisk inbromsning.
Om SD slipper sitta i regering kommer det kunna fortsätta peka finger när missnöjet ökar.
Liberalerna behöver inse att man inte bara behöver hjälpa till med att ro Tidöbåten i land, man behöver även sitta still i den. Att skapa splittring när man själv är helt beroende av andras goda vilja är en riskfylld strategi – för både Liberalerna och Tidölaget.