Löven må ha tappat sin grönska men nu blommar landet ut igen. Man börjar känna igen människan när glädjen och samkvämet åter blivit del av tillvaron. Publiken återvänder till hockeyarenor och teatersalonger. Krogarna sjuder av sång, glädje och liv.
Det är inte fel att njuta av att ha fått livet tillbaka. Inte alls. För många kan det vara direkt nödvändigt. Men bara för att portarna har öppnats behöver vi inte skutta omkring likt kor på grönbete. Det finns fortfarande åtskilligt att tänka på.
Det gäller inte minst att alla kommer att anpassa sig till det nya läget i olika takt. Långt ifrån alla är bekväma med att utan vidare låta allting åter bli som det var tidigare. Det är en fullt förståelig reaktion och något som alla bör göra sitt bästa för att acceptera. Något annat vore respektlöst även om det bygger på en innerlig vilja att umgås med personen i fråga.
Detta gäller både på det personliga planet och på det yrkesmässiga. Vi har tvingats in i ett kokongläge som det kommer att ta olika lång tid att komma ut ur.
Givetvis ska man också komma ihåg att världen inte plötsligt blivit en utopi där man inte behöver bry sig om något. Sjukdomar, inklusive covid-19, är alltjämt en realitet. Kasta inte ut barnet med badvattnet. Låt den exemplariska handhygien som följde med pandemin leva kvar. Det gör skillnad. Smittor begränsas och livskvaliteten höjs för alla, vilket ju faktiskt är vad allt detta handlar om.
Pandemin är heller inte över än, även om restriktionerna har hävts. Håll avstånd till andra till exempel i affären, nys i armvecket och chansa inte med andras hälsa. Lika viktigt är också att inte bli förvånad om restriktionerna kommer tillbaka. Det kan de mycket väl göra, oavsett om det är på nationell nivå eller mer lokalt.
Vår förmåga att agera ansvarsfullt och med förnuft spelar fortfarande en stor roll för hur detta kommer att sluta. Det behöver vi faktiskt ha i åtanke. Det är vad som skiljer oss från de glada, skuttande korna. Vi har ett val och ett ansvar för hur vi agerar.
Självklart ska vi träffa släkt och vänner, fira födelsedagar och se Luleå visa resten av landet hur man spelar hockey. Precis som vi åter ska få visa vår uppskattning över alla musiker, skådespelare och konstnärer som har lidit utan sin publik. Men vi både kan och bör göra det med ansvar och med omsorg för dem som ännu kan komma att drabbas.