Detta genom en krönika i SvD (20/5) med rubriken ”Hungrar barnen är det föräldrarnas fel”. Bakgrunden till Anderssons inlägg är oppositionens återkommande retorik om att barn går hungriga på grund av fattigdom i Sverige.
Den som följt Lena Anderssons författarskap hade nästan kunnat räkna ut att hon skulle intressera sig för påståendena. I sina texter försöker hon ofta bena ut vad som egentligen menas i debatten. Hon har som gammal elitskidåkerska länge varit intresserad av kost och näringslära. Romanen Duck City från 2006 handlar om ett krig mot fetma i ett fiktivt land. Men hon har också varit intresserad av socialdemokratin och 1900-talet. De senaste romanerna har ur olika perspektiv berört välfärdsstaten som projekt.
Andersson konstaterar hursomhelst att hungrande barn till följd av fattigdom är högst otroligt i Sverige år 2023. Rapporterna bör granskas för om de stämmer handlar det om vanvård. Om barn inte får mat handlar det sannolikt inte om brist på pengar utan om bristande föräldraansvar. Det finns fungerande sociala skyddsnät och priserna för basala råvaror är mycket låga. Lena Andersson nämner ris, äpplen och havregryn som exempel.
Hennes krönika ledde till av en kanonad av ilskna påhopp. Aftonbladets Irena Pozar konstaterade (21/5) att Andersson inte förstår fattigdom. På sociala medier undrade Annika Strandhäll vad som hänt med Lena Anderssons värderingar. Alexandra Pascalidou menade att hennes mormor skulle resa sig från graven. Och journalisten Jens Liljestrand raljerade om huruvida ukrainarna som klagade på nöden inte visste att det fanns havregryn. Ja, det var inte bara från vänster kritiken kom. Ann Heberlein, till vardags stabschef hos Moderaterna i Skåne, menade i en svarstext (21/5) att Lena Andersson är farligt nära avhumanisering.
Lena Andersson har fått kritik för att hon ensidigt väljer att peka ut Socialdemokraterna för den falska retoriken. Det var ju KD:s Ebba Busch som viftade med falukorven i valdebatterna och nuvarande finansministern Elisabeth Svantesson som varnade för att familjerna hade svårt att köpa mjölk.
Det är sant. De borgerliga har i viss mån sig själva att skylla. Men man anar att Lena Andersson attackerar Socialdemokraterna därför att hon fortfarande tycker att de borde veta bättre. Det var ju framför allt de som drev utbyggnaden av Folkhemmet. Att då plötsligt påstå att det skulle råda svält på grund av att man hamnat i opposition är att göra våld på den egna historien.
Sverige har problem med låg tillväxt, hög arbetslöshet, möjlig bolånebubbla och inte minst hög inflation. Hushållen tvingas vända på pengarna på ett sätt de inte gjort sedan början av 1990-talet. Men det råder ingen hungersnöd i Sverige. Hunger är som Lena Andersson påminner oss om ett reellt tillstånd och svält något fruktansvärt. Sådana ord ska inte användas lättvindigt.