Tidigare har man ju faktiskt ställt upp kriterier som bör uppfyllas för att restriktionerna skulle lättas. Visst, det har alltid handlat om en helhetsbedömning, men det förtar inte att knappt något kriterium verkar vara uppfyllt.
Smittspridningen ska minska stabilt under en tvåveckorsperiod. Så är inte fallet och givet den uppåtgående trenden verkar det magstarkt att anta att så blir fallet inom de kommande veckorna. Färre än 100 ska sjukhusvårdas för covid-19, varav som mest 25 på intensivvårdsavdelning. Över 300 personer vårdas på sjukhus varav över 50 på IVA.
Ändå gick socialminister Lena Hallengren (S) och kulturminister Amanda Lind (MP) i tisdags ut med beskedet att från 29 september kan fullvaccinerade i princip leva sina liv som vanligt. Fulla hockeyläktare, utsålda konserter och öl på lokal i sällskap av många andra. Hela konkarongen. Och detta trots att alla tecken pekar åt fel håll.
Dessutom är under 75 procent av landets permanent boende fullvaccinerade. Vi vet att en överväldigande del av IVA-patienterna är ovaccinerade. Minst 82 procent enligt Folkhälsomyndigheten. Men flera läkare menar att det, åtminstone i deras del av landet, rör sig om 100 procent.
Men vi vet mer än så. I Sveriges Radio varnade Kai Knudsen, överläkare på Sahlgrenska sjukhuset, nyligen för att det finns ett annat särdrag hos IVA-patienterna: de är utrikesfödda och bor i särskilt utsatta områden. Vi vet också sedan tidigare att det finns ett utbrett vaccinmotstånd i vissa grupper vilket har manifesterats i bland annat mässlingutbrott.
Genast framstår de lättade restriktionerna som begripliga. Covid anses sannolikt inte längre vara ett stort problem i den allmänna befolkningen utan främst i vissa geografiskt begränsade områden. Detta är i så fall något regeringen och FHM borde vara betydligt tydligare med i sin kommunikation för att inte riskera att tappa i förtroende när man till synes går emot sina egna kriterier.
Lokala restriktioner kommer att bli nödvändiga på flera håll, tillsammans med en kraftansträngning vad gäller information om vaccinering och dess effekter. Det är inte första gången invandrartäta områden drabbats betydligt hårdare på grund av den fallerade integrationen. Staten måste visa att den faktiskt vill hjälpa människorna i dessa områden. Rätt hanterat kan det bygga förtroende långsiktigt. Hanteras det fel kan det öka motsättningarna ytterligare för lång tid.