Nyheten att Måttsundsbacken vandaliserats kom inte som någon chock. Det finns alltid människor som saknar insikter om att saker betyder och möjliggör en massa saker för en stor skara människor. Det är ju en himla världslig sak jämfört med det oerhört stora nöjet i att elda upp och slå sönder saker.
Rastlösa unga män förefaller särskilt benägna att hemfalla åt sådant beteende. Med eller utan fritidsgård. Så verkar det ha varit denna gång också.
Det är svårt att inte känna empati med personalen som kom till backen i måndags morse bara för att mötas av meningslös förstörelse. Det var bra att de lade ut en bild på förövarna från övervakningsfilmen på Facebook och be att de skulle ge till sig känna. Om de gjorde det skulle man inte polisanmäla.
Och hör och häpna, ligisterna kröp till korset. "De är så klart ångerfulla", sade Gary Stewart, driftsansvarig på Måttsundsbacken till Kuriren. Det värmer hjärtat lite grann. Fina grabbar innerst inne det där. Eller? Hade sans och folkvett fått dem att göra helt om på den korta tiden? Det ligger nära till hands att anta att det i stället var kombinationen av bildbevisen och insikten att de riskerade att bli polisanmälda och faktiskt påkomna som låg bakom.
Rent praktiskt har det kanske ingen stor betydelse kan tyckas. De gick dit och fick städa upp efter sig. Men de hade ju åsamkat betydligt större förstörelse än nedskräpning. De hade bland annat eldat upp bänkar och slagit sönder spadar. Att städa upp eldresterna förefaller vara en klart otillräcklig botgöring.
Om de faktiskt menar allvar, om de ärligt anser sig ha agerat felaktigt och vill ställa saker till rätta borde de ges möjlighet till det också. Varför inte ett par veckors frivilligarbete, de skulle till exempel kunna få hjälpa till att bygga nya bänkar. Det finns säkerligen många sätt att använda deras talanger på ett konstruktivt sätt. Och om de faktiskt är ångerfulla borde de väl vilja göra det?
Det är gott och väl att det hela kunde lösas utan polisanmälan. Det går att lösa saker och ting ändå ibland och dessa är knappast ensamma om att ha gjort något dumt i sin ungdom som man faktiskt skäms för. De gav sig också till känna trots att det måste antas vara rätt låg risk att polisen skulle prioritera ett sådant ärende, något de visserligen kan förmodas inte vara fullt medvetna om.
Men det finns ingen anledning att inte ge dem chansen till ordentlig botgöring om de ändå vill.