Inför veckans möte med kommittén sade flera källor till Aftonbladet att Centerpartiet är på väg att släppa taget om sin generösa linje i migrationsfrågan och gå Moderaterna till mötes bland annat i fråga om hårdare ersättningskrav för familjeåterföreningar och om volymmål.
Det finns ingen anledning att chockas över detta. Att Centern skulle vara ett ideologiskt parti är en väldigt samtida uppfinning, och därtill en uppenbart ytlig sådan. Centern har alltid varit ett intresseparti vars röster har kunnat köpas för exempelvis margarintullar. Detta finns i partiets dna, något spår av ideologi finns där inte.
Läckorna har skakat om Centern vars migrationspolitiske talesperson Jonny Cato har tvingats försäkra att partiet inte alls ändrar sig. Man vill ha en stor uppgörelse tillsammans med Moderaterna och man tänker inte förhandla med Sverigedemokraterna.
Om C inte var villiga att förhandla med SD skulle partiet dock ha lämnat kommittén. SD ingår ju i kommittén och alla andra partier förhandlar därmed med SD. Att påstå någonting annat är rent nonsens. Centerns fortsatta benägenhet att sätta symbolpolitiken framför sakpolitiken ger fortsatt skäl att tvivla på uppriktigheten i den potentiella omsvängningen.
Centerns separation från borgerligheten har dessutom varit så högljudd och så full av insinuanta påhopp att det inte längre går att lita på partiet av det skälet heller. Har C insett att den förda politiken har lett fel är det bara bra. Men det är också allt.
Det saknas helt skäl för oppositionspartierna att göra några som helst eftergifter gentemot Centern. Partiet grävde en grop åt andra och vill nu ha hjälp att ta sig upp ur den. Läxan partiet behöver lära sig är dock att sätta sakpolitiken i främsta rummet. Det görs bäst genom att oppositionen går fram med ett förslag som C får ta ställning till. M, KD och SD är förhållandevis överens i dessa frågor. Det bästa vore om S anslöt sig för att få en bred överenskommelse som kan hålla över mandatperioderna. Men det krävs också att politiken är den rätta.
Att få med Centern är inte värt någonting mer än möjligen på marginalen. Vem vet hur länge partiet ens skulle stå bakom en sådan uppgörelse? Så fort det blir lite hett under fötterna riskerar C att byta politik igen. Så kan man inte bygga långsiktig politik. Vill C stödja oppositionen står det partiet fritt att krypa till korset och överge sina irrläror. Men det får då ske utan eftergifter.