Uppmärksamheten i sig är fullt begriplig. I måndags inföll den internationella aborträttsdagen och i helgen presenterade USA:s president Donald Trump sin kandidat till ny domare i landets högsta federala domstol. Det för alltid abortfrågan på tal, och när USA talar lyssnar Sverige andäktigt om än selektivt.
Ett frekvent förekommande inslag i de många inlägg som har gjorts på debattsidor och sociala medier verkar vara längtan efter en tid då abortfrågan inte längre diskuteras. Då alla bara är överens. En sådan tid är inte bara högst osannolik utan också faktiskt icke önskvärd.
Samma dag som vi slutar att beakta och diskutera de många svåra avvägningar som ryms i abortfrågan har vi slutat att erkänna åtskilliga av dessa aspekter som viktiga. Det skulle göra oss väsentligt mindre mänskliga.
Redan i sin allra enklaste form är det en närmast olöslig ekvation. På ena sidan står kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och på den andra att det inte bara rör kvinnan utan också ett ofött barns rätt till sitt liv. Båda positionerna är sprungna ur tolkningar av rätten till liv. Det är en ganska tungt vägande rätt i de flesta människors moraluppfattningar vilket bara det gör oss mindre benägna att vilja diskutera saken och än mindre kompromissa.
Fler svåra avvägningar finns i utrymmet mellan extremerna. Få, åtminstone i Sverige, är trots allt av uppfattningen att abort aldrig ska vara tillåtet eller att det ska vara det ända fram till födseln. Här återfinns allt ifrån de praktiska konsekvenserna av att göra det väldigt svårt för kvinnor att genomföra aborter till det förebyggande arbete och inte minst stöd till gravida.
Även om det finns en utbredd konsensus om att aborter ska tillåtas så återstår åtskilliga frågor. Är det något det offentliga ska bekosta? Av vilka skäl som helst? Men framför allt: hur långt in i graviditeten?
Vi har i vart fall implicit enats om att den gränsen bör gå vid tidpunkten då barnet kan överleva utanför moderns kropp. Detta innebär i sig att gränsen för hur länge abort tillåts flyttas i takt med vårdens utveckling. Detta ger i vart fall sken av att vara en rimlig praktisk lösning, men det ger inga svar på några moraliska frågor.
Frågan om abort är viktig – för alla som deltar i debatten. Bärande principer och grundläggande värden ligger i båda vågskålarna. Alla förtjänar att beaktas. Men det slutar vi med i samma sekund vi gör abort till en enkel fråga.