Bakgrunden var att svenska skolelevers läsförståelse hade sjunkit drastiskt under bara tio år. Från att ha varit bland de bästa i OECD år 2003 till bland de sämsta tio år senare. Syftet med läslovet var att öka intresset och lusten bland de unga att läsa.
Åtta år senare måste vi konstatera att läslovet inte verkar ha lyckats att vända trenden på något avgörande vis. Tvärtom fortsätter läsningen att minska bland barn och ungdomar. Det är ett underkänt betyg för den svenska skolan. I varje fall i ämnet att göra läsande människor av ungdomar. Målet måste ju vara att eleverna ska bli mer intresserade av läsningen medan de utvecklas i skolan.
Problemet beskrivs ibland som att det saknas progression. Skolan är fortfarande relativt skicklig i de första årskurserna på att lära ut den grundläggande läsningen. Men sedan följer ingen fortsatt utveckling där svårighetsgraden och utmaningen undan för undan höjs. Nästa anhalt i läsutbildningen dröjer ofta till nian där eleverna förväntas läsa en roman. Men August Strindbergs Röda Rummet blir nog lätt ett dödande klubbslag för läslusten hos den femtonåring som inte fått lästräning med lättare romaner kontinuerligt under sin skoltid.
När det gäller läsvana och läsförståelse är det svårt att kompensera för bristande mängdträning. Tillfälliga perioder av läsning har inte samma effekt. Det tar tid att bli en läsande människa och egentligen är det slående hur låga ambitioner den svenska skolan har för ungdomars läsning.
En jämförelse som ibland nämns i debatten är IB-programmet vars elever läser tolv böcker på fyra terminer i gymnasiet. Ur ett svenskt perspektiv är den ambitionen oerhört hög, men den är inte orimlig på ett teoretiskt och högskoleförberedande gymnasieprogram.
Klart är att det är mängdträning och tragglande som gäller för den som vill bli en duktig läsare. Och det är här läslovet blir så symptomatiskt fel. Det är en vecka, dessutom utanför skolans ordinarie verksamhet – där barnen läslust av någon magisk anledning ska vakna. I svensk skoldebatt älskar vi sådana extraordinära insatser; som en läsambassadör, ett särskilt tema eller läsvecka. Men vad vi borde prata om är skolans vardag. Det enträgna arbetet som sker över tid. Det är där läsningen måste få större plats. Bristfällig mängdträning under resten av året kan inte kompenseras av en läsvecka på hösten.