I första delen av SVT-dokumentären Vetenskapens värld: Slaget om skogen medverkar Fréderic Forsmark. Han presenteras som en biolog och skogsekolog som har arbetat med skogsinventering åt Skogsstyrelsen och SCA, och sedan 20 år på Länsstyrelsen i Norrbotten.
I programmet ger Forsmark uttryck för åsikter som inte självklart gifter sig med rollen som statlig tjänsteman. Han medverkar visserligen som privatperson, och även tjänstemän ska kunna vara en aktiv del i samhället och debatten. Men det går inte att komma ifrån att vad en tjänsteman gör på sin fritid både riskerar att påverka dennes tjänsteutövning samt kommer att påverka hur myndighetens arbete uppfattas.
När en tjänsteman vid Länsstyrelsen, likt Forsmark, i tv kallar svenska skogar för "plantager" och "virkesodlingar" och jämför svenskt skogsbruk med skövlingen av regnskogen sänder det signaler. Uttrycken signalerar inte att man är en oväldig tjänsteman utan snarare att man är en passionerad aktivist som är ständigt kritisk till skogsägarnas insatser och engagerar sig emot dem.
Även om Forsmark har rätt att göra det finns det goda skäl att ifrågasätta det lämpliga i agerandet. Likaså i hans avfärdande av den offentliga statistik som finns kring mängden gammal skog. I programmet tas det upp att både Sveriges riksskogstaxering och miljömålsuppföljningen visar att mängden gammal skog ökar. Forsmark avvisar det med att han inte ser det när han är ute i skogen.
Det går att säga det mesta med statistik och kanske har Forsmark en poäng. Men det är inte något som framkommer i programmet och formatet är inte heller lämpat för den sortens utläggningar som skulle behövas för att göra ett så kvalificerat inlägg.
Forsmark ser det förmodligen bara som att han försöker göra sitt jobb. Något som stöds av att Per-Anders Jonsson, chef för naturskyddsenheten på Länsstyrelsen, i samtal med ledarsidan inte anser att uttalandena är särskilt märkliga. Men uttalandena är klart polariserande i en sedan länge infekterad debatt och det ankommer faktiskt på tjänstemän att vårda myndighetens anseende. Medborgarna måste kunna lita på att myndighetsutövningen sker utan andra förtecken än en neutral tolkning av lagar, regler och omständigheter.
Även om det inte var avsikten skadar uttalanden som de Forsmark gjorde myndighetens anseende. Länsstyrelsen bör fundera på hur den kan agera för att öka invånarnas förtroende.