I en debattartikel i Läkartidningen larmas om att läkarstudenter kräver att få avstå från undervisningsmoment som inte går i linje med deras personliga övertygelser och preferenser. Det rör sig bland annat om studenter som är emot djurförsök och inte vill delta i dissektion av döda djur eller ens i moment som bygger på kunskap från djurförsök. Studenter som är emot abort vill inte medverka eller ens närvara vid sådana. Vissa vill inte delta i mottagningsverksamhet där till exempel spiraler sätts in eller som bedriver provrörsbefruktning eftersom livskraftiga embryon ibland kasseras.
Vissa vill inte delta i vaccinationsverksamhet. Andra ställer krav på könssegregerad undervisning eller vill inte röra eller undersöka patienter av motsatt kön. ”Det religiöst och värderingsmässigt heterogena samhälle vi lever i innebär att det skulle kunna finnas i stort sett obegränsade krav på anpassning till enskilda studenters önskemål eller upplevda behov”, skriver debattörerna. De påpekar att lärosätena genom att hitta olika sätt att tillmötesgå dessa studenter riskerar att hamna i ett juridiskt vakuum.
Det är i grunden väldigt enkelt. Antingen accepterar man förutsättningarna och deltar i all verksamhet och utbildning, eller så söker man till ett annat yrke som man passar bättre för, alternativt blir avskild om man inte förstår innebörden av sina krav.
För en licensgrundande utbildning är mer än en samling kurser. Den är en förberedelse för ett yrkesliv där man inte efter eget tycke kan välja bort moment eller patienter. Något även debattörerna framhäver. ”En läkare har ett ansvar för patienter som inte studenter har, och skulle därmed ha mindre rätt att avsäga sig vissa delar av läkaryrket av samvetsskäl än en student som möjligen kan lära sig samma sak genom alternativa läraktiviteter”.
Därför ska läkarstudenter, eller annan vårdpersonal, inte erbjudas anpassning av undervisning eller examination på grund av samvetsskäl eller egna preferenser. Framför allt inte när det innebär att utbildningsmålen åsidosätts eller att studenten diskriminerar patienter. Det är inte rimligt att vi lägger skattepengar på att utbilda folk till läkare när de inte kan arbeta som sådana.