Problemen på de statliga ungdomshemmen, där barn och unga tvångsvårdas enligt lagen om vård av unga, LVU, och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, har inte varit okända. Samma organisationer larmade även 2021 om systematisk våldsanvändning från personalens sida, och i januari i år kritiserade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, SiS mycket hårt för att ha brustit i åtgärderna mot problemen.
Missförhållandena var i åtminstone ett fall så allvarliga att IVO beslutade om stängning av verksamheten med hänsyn till barnens säkerhet. Personalen bedöms i många fall sakna adekvat kompetens och de egenskaper som krävs för att vårda utsatta barn och unga, ofta med komplex neuropsykiatrisk problematik. Kort sagt har SiS misslyckats med sitt uppdrag, på många sätt.
Förutom alla dessa allvarliga brister har SiS:s uppdrag i sig blivit ett problem. Går det att förena sluten ungdomsvård av unga våldsverkare med vård av tonårsflickor med helt annan problematik inom samma uppdrag?
Samhällsutvecklingen med allt fler grova våldsbrottslingar i unga åldrar talar för att det inte kan fortsätta så, varken av hänsyn till de unga personer som verkligen behöver vård och behandling, eller till samhället som behöver skyddas från våldsamma unga personer. För mycket grova våldsbrott, i synnerhet vid upprepade tillfällen, krävs det något annat än sluten ungdomsvård. Även om förövaren är under 18 år.
Moderaterna har sedan tidigare velat att grovt kriminella ungdomar över 15 år placeras i särskilda ungdomsfängelser, med ett utökat ansvar för Kriminalvården. Det är här det blir tyst från vänsterhåll, om man inte upprepar frasen att ”barn inte ska sitta i fängelse”. Så vill ingen ha det. Men alla borde hörsamma vad verksamhetsdirektören för SiS, Malin Östling, sade redan 2021 (DN 15/7): ”Idag krävs synnerliga skäl för att döma unga under 18 år till fängelse, vilket nästan aldrig sker. För just den här gruppen borde möjligheten användas i högre utsträckning. Åtminstone för 17-åringar och äldre”.
Inom SiS finns det alltså en vetskap om att andra metoder behövs, och kanske inte undra på. SiS-hemmen är lätta att rymma från, och i andra fall har väpnade fritagningar förekommit efter att fler och fler ungdomar med gängkopplingar kommit in.
SiS:s vårdande verksamhet har aldrig varit avsedd för unga kriminella av den kaliber Sverige har i dag. Den borgerliga regeringen har förstått detta, och justitieminister Gunnar Strömmer (M) har deklarerat att han kommer gå vidare med ungdomsfängelser (SVT 30/1). Socialdemokraterna vill helst inte kännas vid problemet, även om det sannolikt finns röster i partiet som delar samma syn. Tystnaden talar sitt tydliga språk.